Jag har svårt för riktigt extrema uttryck.
Jag har svårt för extrema åsikter.
Oavsett om det är religiösa, politiska eller livsstilsaktiga sådana, känner jag ett viss mått av sektdofter svepa in i lokalen.
Imorse på TV presenterade man s k klimatpiloter, två (kanske flera, jag uppfattade inte riktigt) som ska nu över jul (kanske längre) leva klimatfint. Aktuellt nu när det är stort klimatmöte i Köpenhamn.
Naturligtvis går man hårt åt själva julbordet, som om det vore det största problemet.
Kanske - vad vet jag.
För mycket kött helt enkelt.
Man pratar om rotfruktsskinka - då slutade jag lyssna, typ.
Antingen äter man skinka eller så låter man bli. Annars kan man ju tugga på frigolit och känna sig ordentlig.
Är det nån som undrar hur klimatsmart det är att flyga in avokados året om? Om man nu ska hårddra det. Vilket jag inte vill men det är ju lite där tonläget verkar ligga.
Det jag hinner uppfatta av inslaget - det är möjligt att jag feltolkar - är att när reportern ställer frågorna (typiska mediafrågor) är det nåt som sveper över de båda klimatpiloternas ansikten. Den där änglsan att säga icke politiskt korrekta saker.
Jag vet inte, jag har svårt för den här politiskt korrekta förhållningssättet när olika saker kommer på tal.
Det gäller verkligen inte bara miljö.
Absolut inte.
Ta bara det där att man ska tända ljus i köksfönster för döda flickor.
Och gör man inte det är man FÖR våldet.
Varför så polariserat?
Jag äter kött, tänker fortsätta med det så länge kotletterna finns som passar min ekonomi.
Under tiden försöker jag göra de ekologiska val jag begriper och har möjlighet till.
Och nåt jävla köksfönster har jag inte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar