onsdag 30 september 2009

30 sept Ingen reklam!

Må vara att jag är hyperkänslig men jag har svårt för folk som delar ut reklam och sån skit i det offentliga rummet. Ofta här nere på Sveavägen är det Amnesty, Rädda barnen, Läkare utan gränser och sånt behjärtansvärt. Värst är God el. Vad ska jag säga? Säger inget. Ignorera men det gillar jag inte heller. Nej tack, räcker. Jag vet.
På väg till gymet i förgår såg jag nåt som.... fick mig att tända till.
Utanför Handelshögskolan står ett cykelställ med 1,3 miljoner cyklar uppradade. ALLA hade varsitt käck cykelsadelsskydd i blå respektiv knallgul färg. När jag kom fram såg jag att det stod Dell på sadelskyddet. Hade det varit min cykel hade jag blivit så provocerad.
Jävla skräp alltså. Och då ska ni veta att jag har en Dell-dator och är jättenöjd med den.
Reklam idag är så mycket mer aggresiv.
Jag minns när jag - det var för tretton år sedan - var i London upplevde jag det som mycket obehagligt, att alla telefonkiosker var nedlusade med visitkort och småaffischer vars innehåll var ren och skär porr. Telefonbolaget sanerade, det tog två minuter så var nån grabb framme på in lines och tapetserade the booth igen.
Usch! Jag vill slippa.
Värst, allra värst är ljud. När affärer ställer ut sina jävla högtalare på gatan utanför och vrider på sin dåliga musiksmak. Hate it.
Och egentligen spelar det ingen roll vad de spelar. Låt oss slippa helt enkelt!

30 sept Stretchar alltså finns jag

Naprapaten tog verkligen i, för kung & fosterland eller allt för Norge. Jag är fortfarande mörbultat. På ena armen skymtar jag ett blåmärke. Jag är i alla fall duktig med mina övningar parallellt med gymet. Övningarna är ju ok att köra lite varstans. Framför TV till exempel. Så jag stretchade framför Idol igår.
På tal om Idol: vilka trista låtar! Nästan ingen up tempo. Vad beror det på? Sneglar på sin granne, den man konkurrerar med. Har svårt för ballader.

30 sept The Veronicas

Låt mig få sjunga Spotifys lov! Johan hade rätt. Har hittat massor med ny musik. Just nu vet jag inte vad jag ska tycka om en popduo från Australien som heter The Veronicas. Jag gillar det skarp men ibland skymtar det förbi delar av låtarna som är mindre bra. Men det är fräscht. Kul att få höra nåt nånannanstansifrån.
Älskar stråkarna i början och introt påminner om en kombi mellan tidigt 80-tal Mr Mister och Don Henleys "The boys of summer". Sen kommer andra referenser. Ja, döm själva. Och skaffa Spotify!

30 sept Lovsång för de döda

Det ligger väl i sakens natur. När nån dör börjar lovsången. Jag har hört från säkra källor hur otroligt otrevlig den nyss avlidne komikern kunde vara mot t ex butiksbiträden.
Det är förvånansvärt ofta hur komiker privat är rötägg och skjutjärnsjournalister är skitmysiga privat.
Jag hoppas jag håller en jämn approach både i privata och offentliga sammanhang. Det är mitt mål i alla fall.

tisdag 29 september 2009

29 sept Goth & 1800-tal

Nu är jag typ klar! Visst är det lite traditionell skräckfilm från 1880 ellernåt. Mannen som spärrar in kvinnan och påstår att hon är galen. Det gäller tackochlov inte detta par.

29 sept Varför ändra ett vinnande koncept?

Tidigt 80-tal fanns det två priser med tåget från Boden till Stockholm. Måndag till torsdag samt lördag ansågs som svart avgång. Fredag och söndag var röd avgång=högre pris. Man undvek de röda avgångarna. Det var så lätt. Inga problem att räkna ut hur mycket slantar man hade att spendera i stan.
Sen hände det nåt. Vi som då bodde på udda husnummer i åldern 20 till 25,5 och studenter vi hade typ ett pris. Inte riktigt men med stort tålamod fick man reda ut begreppen.
Det är så mycket i samhället som har blivit så här.
Förr visste man exakt hur mycket sprit och vin och cigg man fick föra in i Sverige efter en utlandsresa. Nu vet jag knappt vilka länder som är med i EU och hur det påverkar såna banala vardagssaker. Nog för att jag skiter fullkomligen i tobaken. Men resten!
Inte underligt att man undrar över passregler.
Nån säger att det går bra att resa på giltigt legitimation bara landet är med i Schengenavtalet. Fast det finns säkert en massa undantag. Och visst. Det måste vara ett godkänt nationellt körkort som styrker din identitet. Våra körkort, trots att det står Sverige och allt annat som verkar vara viktigt, så gäller inte det.
Min kompis höll på hamna i klistret ordentligt.
Hon och hennes sambo skulle ut på bilsemester och deras vovve skulle med. De tänkte sig en tur till Danmark också. Dagarna innan fäller nån vänlig själ kommentaren om det verkligen är OK att ta med sig hunden.
Nä, det visade sig det inte vara! Problemet hade uppstått nämligen tillbaka till Sverige. De hade inte kommit in i Sverige igen. Det eller dyr karantän för hunden.
Sicken tur. Tänk om hon hade stått där vid gränsen...
Jag tycker att man hela tiden lägger ned så mycket tid på att förändra. Som om varje ny chef måste sätta en ny agenda och pilla lite på fungerande saker.
Tacka vet jag tågtabellen i Milano som inte hade ändrats på trettio år!
Bakåtsträvare? Jag?!

måndag 28 september 2009

28 sept Jag känner mig styrd

Har just tittat på Idol. Vem tror TV4 att de lurar? Man kan ju räkna ut vem som blir utröstad. Den person som har fått mest TV-tid (guld värt även om du sjunger falskt och gör ett taskigt framträdande) har det bästa utgångsläget.
Å ena sidan.
Å andra sidan handlar det om att sticka ut. På alla sätt. Dreadlocks, speciella kommentarer från juryn, ballt namn, glasögon - ja, nånting.
Det här är Idol. Det kanske inte spelar någon roll.
Men jag känner mig styrd.
Min nästa tanke går till hardcore life. Vi har ett val om ett år. Blir vi styrda på samma sätt när vi ska till att välja?
Varför tror du Reinfeldt kom till makten?
Är det därför jag börja gråta på beställning när jag ser Grey's?
Jag känner mig styrd.
Är det en koja i skogen som kan befria mig?
Men jag vet inte ens hur man gör upp eld.

28 sept Smygtitt

Var som bekant på vigsel i fredags. Här är ett litet smakprov.

28 sept Murray Head

Det skulle vara trevligt att gå till en naprapat när man inte har ont. I förebyggande syfte, menar jag.
Jag måste göra mina övningar VARJE DAG, flera gånger om dagen!
Återigen skämmer min träningskompis bort mig. Idag kom hon med hemmagjord kalvpaté! Och en mycket god sådan. Varför äter man inte paté oftare? Det är nåt som brukar numera finnas på julbordet. Det är ju dumt att man inte unnar sig det lite oftare.
Levererade bilder på en bukett till min granne. Han bad mig för någon vecka sedan och jag hjälpte honom som en vänlig gest. Honoraret bestod i två vinflaskor.
Hur betalar man skatt på det?
X-antal klunkar.
Nu tänker jag prioritera resten av kvällen. Till min fördel.
En låt på vägen: Om du nämner Murray Head kanske flertalet tänker på musikalen "Chess" och låten "One night in Bangkok".
Jag associerar annorlunda. Murray Head spelade Judas i originaluppstättningen av Jesus Christ Superstar (Ian Gillan spelade Jesus).
Det här är en av mina favoritlåtar. Och det finns två musikaler värda namnet: JCS och Hair.

28 sept Mitt pass!

Jag ska åka till London med en god vän. Det är första gången vi reser ihop. Flertalet av mina vänner har jag inte rest med. Jo, på event inom Sverige men att resa menar jag utomlands. Om det inte funkar brukar det av erfarenhet bero på en sak: man har olika tempo och kan inte anpassa sig.
När man var yngre, kunde ett annat problem vara överhängande: åkte man med en tjejkompis kunde det hända att man blev dumpad för nån grek.
Jag skaffade mig nya vänner på plats.
Detta är ingen risk denna gång!
Att bli dumpad menar jag.
När vi sitter i varsin del av Sverige för att samsas om flygbolag och tider, slår det mig plötsligt: MITT PASS HAR GÅTT UT!
Samma äckliga typ av stress jag upplevde i somras, när jag missade flyget till Norrland infann sig. Stampade runt på golvet i rummet och ropar: hur bär man sig åt?
Sagt med tanke på alla nya rutiner som sköljer över oss.
Mitt utgångna pass fick jag under enorm stress. Jag blev nämligen erbjuden på min förra arbetsplats att åka till ett flyktningläger i Makedonien. Allt bestämdes i ett huj. "Men jag har inget pass" pep jag fram.
Det var så dåligt med tid att Hasse fick köra förbi polismyndigheten i Täby, hämta upp mitt färdiga pass och möta upp ute på Arlanda.
Riktigt så illa är det inte denna gång.
Men KÄNSLAN var det samma.
Gubben i luckan sa att jag förmodligen får passet innan veckan är slut.
Pust!

28 sept Vad du än gör, gör det nu

Det är nåt med räkningar som är förvånande varje gång. Att de överhuvudtaget dimper ned i brevlådan. Ibland vill jag bara elda upp dem.

Den gamla 70-tals inredningsstilen i form av fototapet har ju varit inne ett bra tag. Hippa inredningsbutiker fläskar på med en fondtapet i sina lokaler.
Jag vet inte vad jag tycker om det. Allt hänger ju på bilden.
Känns lite som om jag tar en suddig bild på Lillan och trycker det på musmattan.
Inte så lyckat alla gånger.
Om du inte vill "förstöra" dina väggar, finns det andra platser i hemmet du kan gå loss på. Hos http://www.bigimage.se/ kan du trycka upp din egen rullgardin. Är du mer intresserad av bordstabletter, kan du beställa dina egna hos http://www.celebrationservice.se/
Eller varför inte kakel till toan? http://www.fotokakel.se/
Motsägesefullt nog har jag till och med lite svårt att sätta upp inramade foton på väggarna. Det är som om den fotografiska bilden har drabbats av inflation. Jag skyller det på IKEA och den digitala reformen.

Är det nån annan än jag som blir überstressad av att hitta julbordsannonser i tidningarna?
Varför inte boka midsommar när vi ändå håller på?

Jag förstår inte varför Ingmar Bergmans gamla nedsuttna fåtölj skulle vara intressant.

Författaren Isabel Allende verkar vara en helmysig kvinna.

Är det någon som inte kan bärga sig iför Carolina Gynnings nya dejting-program. Förlegat. Skriker tidigt 90-tal.

söndag 27 september 2009

27 sept Lomography is true love!

Den här bilden har jag lånat. Jag önskade att jag hade plåtat den. To tell you the truth: det kunde ha varit jag bakom kameran. Känner igen mig själv, typ.
Min fabless för clowner, ruffiga kameror och karneval-områden känner inga gränser. Är det nåt projekt jag vill ägna mig åt är det skräck-romantik på Gröna Lund. Fast ruffigare. Finns inget vackrare är ett pariserhjul. Antingen med en kalle anka-himmel i bakgrunden eller blåsigt Long island-väder. Obehagligt på ett visuellt sätt.
Jag & S dreglar framför www.lomography.com. Vårt fullständigt sjuka ha begär efter Diana de lux-paketet är skrattretande. Där är S snäppet värre. Jag skrattar rakt ut när hon lägger huvudet på bordet och skriker: "Jag vill ha!"
Det är pornografi och aktiviteten läggs ned för tillfället.

lördag 26 september 2009

... den person som provocerar mig mest nu är Fru Fågel. Avskyr inte bara henne, utan alla de som på nåt bakvänt sätt ska provocera genom att hålla med henne. För ingen i sina rätta sinnes bruk kan väl tycka som henne??!!

26 sept Dagens plattityd

Ingen vill ha ett samhälle där total mobbing förekommer. Det ligger nämligen i mobbningens natur att du själv kan åka dit när som helst.
Det finns massor med exempler, från när & fjärran, från all walks in life. Under Stalin-tiden till exempel, började man tjalla på såna som man ansåg inte höll måttet åsiktsmässigt.
Som partikamrat och medlem kände tjallaren sig säker. Bergsäker. Men ju mer sjukt samhället blev desto mer absurd blev situationen. Tillslut angav man folk till höger och vänster. Mest vänster då. De som tidigare hade suttit tryggt högt uppe i den politiska sfären, hängde verkligen löst.
Alla totalitära sammanhang ramlar ihop, förr eller senare. Det går inte att upprätthålla. Under häxprocessen pekade man ut folk kors & tvärs, i vild panik. Bättre peka ut nån än att bli ett offer själv.
Många som mobbar gör just detta för att slippa hamna i blickånget själv. Pekar ut nån.
Ok. Det jag pratar om nu är the really ugly face.
Men nån stans börjar det.
Vi är så avtrubbade idag. Det vi ifrågasatte en gång för inte allt för länge sedan, rycker vi på axlarna åt idag.
Vad händer om tio år?
Tänker ett steg till.
Kommer arbetsförmedlingen hänvisa oss jobb som strippor och prostituerad? Blir vi utförsäkrade om vi vägrar.
Kan det gå så långt?

26 sept Båt, bröllop och vit hummer

Igår åkte jag båt. Landkrabban som blir rädd när det krusar sig på vattenytan, satte sig frivilligt i en båt och följde med till en obebodd namnlös (?) skärgårdsö. Varför gör man det om man är rädd för att ramla i? Jo, en av mina bästa vänner gifte sig igår! Barfota (jo, sista skriket innan hösten) stod hon på en klippa i full solsken och lovade trohet till sin kära sambo.
Jag fotograferade och filmade. Samtidigt.
Men jag har också fått åka en vit Hummer (inte den på bilden men en likadan).
Och det är sant som de säger: sjön suger verkligen musten ur en. Försökte se film på femman igår, "Red eye" men misslyckades kapitalt.
Och nu orkar jag inte ens ta itu med bröllopsbilderna.
Gör övningarna jag fick från sjukgymnasten. Det är nästan så att det gör mer ont nu. Gör jag rätt? Eller fel? Hur vet man det? För tidigt att säga?

torsdag 24 september 2009

24 sept Analoga bilder del 2

24 sept En dag som denna

Nu har jag testat naprapat och sjukgymnast. Båda var bra och kompletterar varandra. Just nu är ställningen 1-0 till sjukgymnasten. Hon gav mig värdefulla övningar. Så nu är det dags att plocka fram tysk diciplin och göra dessa övningar regelbundet. En skall jag helst göra hundra gånger per dag - jämnt fördelat över hela dagen. Fram med mammas äggklocka.
Börjar skissa på en liten weekendresa till London med en god vän. Inget är klart ännu men det verkar luta åt rätt håll.
Ikväll tittar jag vidare på Idol. Nerverna sabbar det för en del favoriter. Inte lätt.
Ramstein-gympan idag var suverän. Hon har bra musik och stora, hysteriska, glada ögon som får en att hoppa vidare i trång lokal. Hon är där varannan torsdag.
Ibland är det fascinerande att se hur en del människor verkligen inte kan röra sig i takt. Då menar jag inte komlicerade saker utan bara känna en grundpuls. Det verkar inte fungera för dem. Obesvarad fråga: de som är så out of it, har de problem att njuta av musik? Finns det en koppling? Eftersom jag verkligen njuter av musik, tycker jag så synd om dessa människor.
Men hey - jag åker inte slalom så det är säkert nån som tycker synd om mig.
För mindre.

onsdag 23 september 2009

23 sept Analogt foto slår högre

Ibland är jag glad över min egen fotografiska stilkänsla. Så är det bara. Man får försöka suga på den Ingarö-karamellen när telefonen är tyst...
Den övre: Lubitel-kamera, de två undre Holga-kamera.

23 sept Min privata kurs i CS4

Kör min egen privata kurs i Photoshop CS4. Läser några kapitel, stryker under och praktiserar. Författaren Scott Kelby är en fantastisk pedagog i ämnet. Han har skrivit flera handböcker som jag verkligen rekommenderar om du är intresserad. Men det är inte en nybörjarbok. Inte alls. Det är för såna som har kommit en bra bit. Men vilka tips man får! Fantastiska.
Han är väldigt babblig. Halvkul men så är han amerikan. De får betalt per ord.
Laddar upp Må Bra-bilder på Dominika. Snart klar. Sen är eftermiddagen min. Ska skanna bilder från Ingarö och köpa bläckpatroner på Scandinavianphoto.
Behöver du köpa nåt fotorelaterat, rekommenderar jag Scandinavianphoto. En affär både för proffs och amatörer. De är service-minded och anpassar sig efter kundens önskemål och användarprofil.
För övrigt: inte för att det spelar så stor roll men Spotify har verkligen ökat reklam-mängden i deras gratisabonnemang.
Helt väntant.

23 sept Att vara kränkt

Vad innebär det att vara kränkt? Egentligen. Det är ett ord som används lite väl lättvindligt, tycker ni inte det? Blev supervanligt på 00-talet. Var och varannan kändes kränkt i tid och otid. Om någon trängde sig före i en kö - nog kändes sig vederbörande kränkt. Eller snorungar i skolan som känner sig direkt kränkta när läraren begär att telefonerna skall vara avstängda under skoltid.
"Mamma kanske behöver nå mig"
Varför kan man undra?
Min morsa lämnade mig ifred under skoltid.
Det är också lite skillnad på att kränka någon ofrivilligt. Jag menar min blotta närvaro kan ju kränka dig - om du väljer att betrakta situationen som sådan.
Jag vet inte vad det innebär att vara kränkt. Jag tror inte jag har blivit det. Inte uppenbart. Däremot är jag särbehandlad i min roll som kvinna. Jag har ju konstant sämre lön.
Så då är jag väl kränkt då. Av systemet.
Vi är alla förlorare i system som förminskar.
Är vi alla kränkta?

tisdag 22 september 2009

22 sept Julle & Benji

22 sept Tribute to Julius







22 sept Tribute to Benjamin








22 sept The harder they come, the harder they fall

Emellanåt googlar jag på gamla klassisar. Med tanke på vårt yrkesval, kan man hitta en del på nätet. Ibland hittar jag succéer vilket är både kul och irriterande. Konkurrenten i mig känner ibland en typ av avundsjuka. Den typen av "jag vill också", den som även amerikaner känner. Det som vässar ens revanschlusta.
Men ibland, gott folk, då ler jag lite snett.
Som igår.
Googlade och hittade... två personer från min gamla klass (helt osannolik kombi) har gått ihop och startat nåt som verkar vara ett företag. Och vet ni vad man plåtar? Jo, bröllop och barn! Det här är extra kul för det här var nåt som båda två INTE ville göra.
Det ena ville bli rockfotograf. Det är OK, det ville jag också men verkligheten ser lite annorlunda ut och man måste vara lite ödmjuk emellanåt.
Jag tror hon är ödmjuk nu.
Den andra ville bli konstfotograf.
Det ville jag också. Det kanske jag är. Somliga dagar. Andra dagar hittar jag möjligheter att sätta bröd... förlåt bacon på bordet.
Raljerar jag? Är jag synisk, dum och nedlåtande? Elak och missunsam?
Det är bara intressant hur livet tar sig vändningar och du måste hitta nya vägar. Ödmjukhet kommer med ålder och livserfarenhet. 20+ tror ofta att de ska förändra världen.
Det trodde jag också - vid den tiden.
Nu är jag fullt upptagen att rädda och förändra mig själv.

22 sept Lägenhetinspektionen som kom av sig

Idag skall man inspektera lägenheterna i mitt hus.
Startskotten skulle visst gå klockan 08. Frk Ordentlig (jag alltså) stiger upp 08.15, bäddar sängen och snosar vidare bland kuddarna.
Ingen kommer.
Nu är klockan halv tolv.
Kommer på mig själv att vänta och vill inte - pardon my french - ens gå på toa och bajsa med risk att de nya ägarna stövlar in.
JAG HATAR ATT VÄNTA!
Tänk att det är det enda mitt liv verkar gå ut på.

22 sept Man testar dieter

På MalouTV ska man testa dietmetoder. Man väljer tre. Märkligt nog ingår inte den omdiskuterade LCHF-metoden i testen. Varför kan man undra? Konspiration...
Man väljer ISO-medtoden (osäker på vad det egentligen innebär) man skall tydligen äta 33 % av fett, av kolhydrater och av protein. Den andra metoden är... viktväktarna (suck!) och den tredje är (låter som en ny kameramodell från Nikon) P90x (p=program, 90=dagar, x=extrem). Består mest av extrem träning och lite mindre kolhydrater och natruligtvis fettsnålt. Gäller alla tre.
Man har missat galoppen, eller hur?
Kolla följande länk:
http://www.newsmill.se/artikel/2009/09/16/sa-byts-muskler-mot-fett
Intressant artikel att läsa.
Läs & spara.

måndag 21 september 2009

21 sept Jag informerar, Rödluvan nickar

Jag viskar i Rödluvans öra: Jag ska städa snart. Hon gillar inte dammsugaren och jag tycker det är min plikt att förvarna.
Jag äter lunch och tittar på slutet av en film jag inte såg klart i går. Tjugo minuter senare ställer jag mig upp och sätter på Madonna - städmusik. Samma skiva varje gång Ajax-flaskan ska fram.
Rödluvan fattar, piper oroligt och hoppar upp på garderobsdörren.
Oklart om det var min språkliga info eller den betingande musiken som fick henne att förstå.
Förstod gjorde hon med all önskvärd tydlighet.
She´s got brains.

söndag 20 september 2009

20 sept Det är svårt med returer

Vem har kört mig genom en mangel? Världens ömmaste kropp klarade inte av gympa imorse men var försent att avboka.
Vet ni hur F & S straffar såna som mig? Jo, om du missar tre bokningar blir du avstängd! Med andra ord - du får inte göra fler bokningar på nätet. Tredje gången gilt.
Men för hundra spänn är du på banan igen.
Det gäller att vara försiktig.
Annars blir det som med biblioteket och jag.
En gång i tiden lånade jag mängder med böcker men hade betydligt svårare att lämna tillbaka dem. Gång på gång fick jag kravbrev men hur det nu var lyckades jag alltid förtränga återbesöket.
Vet inte varför. För i övriga livet är jag ju ordentlig.
Emellanåt lyckades jag samla ihop mig, sprang in på lokalbiblan i Högdalen, slängde in påsen och drog fortare än en avlöning.
I Kungsängen lämnade jag bara sonika böckerna till syrran så fick hon administrera det.
I stan var det värre.
Stod i kön på huvudbiblioteket och skulle låna mot bättre vetande.
Med hög stämma säger kärringen:
-Du har inte lämnat igen böcker ser jag här!
-Jo, det har jag visst, svarade jag. Men försent.
-Du har en skuld på 200 kronor. Den måste reduceras till hundra innan du får låna igen.
Jag gav tanten hundra spänn, lånade böckerna och blev sedan återigen sen med återlämningen.
Det var sista gången jag lånade böcker. Och det var i mitten av 90-talet.
Jag vågar inte. Rädd att få ett återfall.
Fattar ni hur nära bibioteket jag bor?

20 sept Spräng Ankan

Fru Anka ska vara med i Skavlan. Läser i tidningen att SvT vägrar låta henne flyga business class och Fågelmamman hotar med att hoppa av. Varsågod! Men TV3 hoppar in och "räddar" henne.
Varför kan man undra. TV3 och SVT är väl konkurrenter?. Det är ett smart och förväntat drag av TV3. Är Anna Anka med i Skavlan, ökar det tittarmöjligheter för deras egna program.
Jag känner mig själv bra. Jag vet att jag kommer att titta en gång till på patrasket. Vilket alla andra också kommer att göra, alla som har tagit del av snackisen runt fikabordet på jobbet.
Fast egentligen borde man verkligen göra tvärtom. Lägga locket på. För Fru Anka är onekligen tomheten och kylan personifierad.
Jag vill inte att hennes stil skall spridas och göra mer skada än vad den redan har gjort.
Förebild för svenska tjejer? My ass.
Sprängd anka är väl en delikat rätt.

lördag 19 september 2009

19 sept I verkliga livet

Ibland är verkligheten mer knäpp än fantasin. Somliga historier hämtade ur den sanna myllan, skulle inte passera en bokförlagsredaktör. Det håller inte, det är inte trovärdigt.
När bröderna Cohen släppte sin kritikerrosade och stora publikframgång "Fargo", lät man skriva i inledningstexten att det var baserat på en verklig historia. Vilket man sedemera dementerade. Allt var bara påhitt.
Om nu folk gick på niten, vet jag inte. Jag noterade det och tänkte: ja, va fan vi har ju att göra med amerikaner! Då är allt möjligt.
Såg en intervju med en utav skådisarna i CSI. Hon berättade att flera av historierna är baserade på verkliga fall men att vissa historier inte kunde berättas för de var helt enkelt för mycket. Och då ska ni veta att CSI-morden ofta är ganska så gory och spektakulära.
Verkligheten överträffar dikten.
Jag har ett bra exempel men är för privat att ta här. Ni som har hört historien vet vad jag talar om!

19 sept Sammanträffanden

Fotograferade som bekant i torsdags. Objektet är kompis med en gammal Kulturama-bekant till mig. Så jag hälsade.
Hämtar ut förstorningar på Crimson dagen efter. Bland ett åttiotal rullar med färdiga sådana ligger min bredvid Kulturama-bekantingen.
Gillar små signaler i vardagen. Behöver inte betydda ett skvatt. Jag tycker bara det är ett trevligt sammanträffande.
Ett annat sådant är ett utskick jag fick från Nätverket Brudarna. Gjorde ett jobb för Cosmopolitan för ett antal år sedan. Martin Stenmarck (astrevlig) skulle plåtas. Fick jobbet på stående fot när jag träffade ad:n på tidningen. Då ska ni veta att min kompis Johan hade förutspått att vi skulle klicka. Johan hade nämligen träffat ad:n när Johan jobbade som assistent till en annan fotograf. Han tänkte då att vi skulle typ passa ihop - arbetsmässigt.
Sen tappade vi kontakten. Han flyttade vidare (som alla ad:s gör) till nån inredningstidning, Residence.
Nu är han ad på tidningen VI. Så vad gällde utskicket då? Jo, han efterlyser bildreportage, via Nätverket Brudarna.
Va, vill han drunkna?
Ringer honom i veckan!

fredag 18 september 2009

18 sept Idol

Vi som har följt Idol, Fame Factory och Popstars genom åren har säkerligen märkt hur urvalet av auditionlåtar har varierat genom åren. Minns i början av 2000-talet satte boy band-grupperna och R'n' B-gnället stor prägel på de sökande. I Popstars-auditions gick det en Anastacia-kopior på dussinet. Och för nåt år sedan var det massor med Christina Augilera och Mariah Carey-kopior.
Det som verkar inspirerar nu är killar med gitarr.
Även om det kryllar av dem, är det mer up my valley, så att säga.
Egentligen är det ganska enkelt att charma juryn. Det gäller att välja rätt låt. Rätt för din egen röst.
Sen ska du bara vara cool. Ja, just det. Men det är typ halva grejen. Inte vara för mycket. Du ska bara vidare.
Varför fattar inte 20 åringar det?
Och en annan sak: varför musikaliska tics iform av Michael Jackson-suckar? De suger!
Jag ser vidare med stort intresse.
Fast.
TV4:s streamade Play-funktion fungerar inte alls.
Jag säger bara: Youtube!

18 sept The end of the week

Svenska kyrkan tar nya grepp. Nya och nya. Anar en spaning i alla fall. Alex Schulman ska hålla ett föredrag i Hedvid Eleonora kyrka, tala om sitt nyfunna författarskap. Och Ernst Billgren ska resonera runt begreppet konst i Gustav vasa kyrka (tror jag det var, blandar alltid ihop den med Adolf Fredrik). Den senare nu på lördag den 17 sept. Synd att jag är upptagen.
Alex Schulman KANSKE har nåt vettigt att säga men fram tills nu tycker jag bara att han har visat upp en patetisk sida.
Hård är domen från publik utan full insyn. Vill ingen ha.
Idag väntar en efterlängtad naprapat och en hemlig utflykt. Hemlig för att det ska utmynna i en present.
Gick iväg till gymet idag. Hon som "slängde" ut mig ur gympahallen igår var inte där. Det hade för övrigt inte spelat nån roll.
Repliken var klar i huvudet: "Jag tog en rövare."
Besiktning av lägenhet på tisdag. Skall städa innan dess.
Ronny Svensson, fryntlig filmkritiker på TV, ger "Flickan som lekte med elden" lågt betyg. Känns som en Beck-deckare. Fotot är sämre. Ett hafsverk?
Har burit runt på boken i flera veckor. Har ingen lust att läsa den just nu. Känns liksom lite överspelat. Färdigt. Done.
Gillar du färgerna lila och petroleum har du dina heydays nu. Butikerna är fulla. Minns en gång på 90-talet när det var en ingenfärg i form av ljusgrått som gälde. Och var det inte det så var det beige.
Det var ett tyranni.

torsdag 17 september 2009

17 Lyckat möte

Fotograferingen är över. Jag måste backa med min analys. Foto-objektet var jättetrevlig, bad om ursäkt för tidigare strul. Så allt gick jättebra.
Utrett & klart.
Känns otroligt skönt.
Nu=kaffe!

17 sept Misslyckad break in

Den här dagen börjar bra.
Not.
Trycket på bas-pass på F&S är så pass stort att det är fullt varje gång. Gick dit i hopp om biljett men det blev kalla handen. På väg in säger damen-i-gymet "Gör som andra, smyg in när det har börjat".
Så jag hängde runt. Utanför ingången stod en av värdinnorna och vaktade. Som om hon anade...
Jag snyter mig för tredje gången. När hon har gått, smyger jag in ja, jag vet i den minst sagt ÖVERFULLA lokalen. Jag hinner inte ens göra åtta takter av "Billie Jean" förrän hon knackar mig på axeln och viftar ut mig som om jag vore sexton år på en bar.
Ingen servering för dig.
Jag var inte ensam, en till kvinna fick gå.
Så där går det när man inte är anonym. Jag har kutat för mycket på Sveavägen för att försvinna i mängden. Och med en schackrutig bag är det svårt att blend in.
I gymet var alla cyklar upptagna så det var bara att traska hemåt och fortsätta med dagen.
Vill man vara lite filosofisk eller konspirationsteoretiskt lagd, kan man analysera det så här: jag är inte lagd åt att vara vardags-kriminell. Jag lovar, om jag skulle planka på T-banan skulle jag åka fast inside a minute.
Och jag hade nog blivit irriterad på mig själv om jag, med biljett, hade sett nån smyga in.
Förrsten, det har jag nog gjort.
Eller hade de biljett?

onsdag 16 september 2009

16 sept Den taktlöse konsultjäveln

Vissa dagar är bara jävliga. Inte för nån särskild anledning. Man går här och puttrar i sitt bortskämda liv men det är nåt som är seriöst fel.
En disharmoni. Det enda man vill göra är att lägga sig i en grop med nio rödåriga kattungar, de jag såg på Blocket idag.
Jag har en stor rödhårig sak som tar upp lika mycket plats som dessa tillsammans. Så det råder ingen brist på päls i det här hushållet. Men tydligen annat.
Vad handlar det om? Ni vet de där dagarna när man känner sig urusel, talanglös, oproduktiv, rädd att misslyckas, att bli utblottad - inget är kul och kroppen värker. Det bubblar under ytan.
En sån dag. Lite glädjande är att min jakt efter fotoobjektet är över. Knock on wood.
I alla fall. Jag fick tag på divan tillslut. Fick ingen ursäkt, ingenting. Hon ville inte ens ställa upp på den idé jag hade, hon tyckte det var för tidigt på morgonen. Och med tanke på hennes rubbade nattsömn och divalater, faller jag till föga. Vill inte riskera att hon sover bort vår foto-shoot en gång till. Det blir eftermiddag, ett tråkigare ställe, hit'n'run. Jag tänker vara professionell och inte markera. Jag gör mitt jobb.
Så där hasar jag runt och pysslar på med mitt och lagar en snabb lunch. Mitt flottstekningen ringer telefonen och jag tror att det är sjukgymnasten. Jag svarar fast jag inte borde.
-Khjdögnvöjnösdljfc jag är en konsult som ringer för ösdjbhfnöjadnvöjsdnv smack, smack haböjbvöjadbvöjkbvöd.
-Vad säger du?
-ÖDSJUBVPJDBVJSLB konsult öpbsjdnvla (tuggar den jävlen tuggummi i örat på mig?!)nvdfvndsvghjkghkkk om din pension. Det ser jävligt svart ut.
Säger man så på telefonen? Ringer runt till folk som just nu på pappret verkar få en låg pension och säger att det ser SVART ut?
Jag kom av mig helt. La på luren och undrade om katastrofen är nära. Klumpen i halsen växte. Och resten av dagen var om ännu mer småförstörd på grund av den taktlösa jeppen i telefonen.
Så min önskan om varm, röd päls känns verkligen befogad.
Vi kan ju sitta där på parkbänken, Rödluvan & jag, tigga tonfisk & en kopp kaffe och betrakta mitt svarta pensionsbesked.
Bjuder du mig på en latte?

16 sept Dagens dipp

Hanterkare knackar på min dörr. Sabbar hela upplägget på träningen. Jag tar paus idag. Naprapattid är bokad på fredag. Jag kommer att skrika men ser fram emot det.
Ska göra ett sista utfall mot foto-objektet. Egentligen borde jag trycka upp en banderoll och hänga över Sveavägen: X är en jävla diva som inte sköter sina mediakontakter!
Ja, hon har inte ringt tillbaka trots flertalet påtryckningar från min sida.
Jag ringer ytterligare en gång, mailar och hör jag inget imorgon (nu är jag himla snäll och hoppfull) så mailar jag tidningen.
Har tappat styrfart.
Inte på grund av det här - vilket inte hjälper till - känner mig lite dränerad på lust nu. Lust på det mesta.
Undrar varför?

tisdag 15 september 2009

15 La roux med luggen


Syntaren i mig jublar.

15 sept Amerikansk utdragen TV-stil

Är ganska besviken på hur "True blood" i typisk amerikansk TV-anda har spårat ut.
Man ska nog sluta när man är på topp. Gå medan folk vill ha en kvar. Inte sluta för att annonsörerna kräver det. Sluta när det är dags.
Trots det kommer jag ändå att se den tredje säsongen. Men det lär dröja...
Under tiden kan man ju lyssna ett varv till på Jace Everetts "Bad thing".

15 sept Friskis marscherar i takt

Friskis & Svettis-gympan är i sin bästa stunder just en svettig genomkörare av kroppen. Men det handlar om hur mycket du själv anstränger dig. Tar du ut svängarna (om inte axeln är skadad) så lär du får en ordentlig gympatimme.
Så långt är jag med.
Men resten är ledaren, rörelserna, musiken och det där man kallar för musikalitet.
Idag fattades allt.
När rörelserna inte är i synk med musiken tappas man på energi. Jag menar inte att det inte skulle vara taktfast. För det är det. På slaget. Och egentligen lite för mycket, så pass att tankarna går till nåt tyskt gympapass från 50-talet.
Dagen ledare tog ett kommande val åt mig. Passet på tisdagar kl 11 går fetbort. Jag går på medelgympan istället och hankar mig fram.

måndag 14 september 2009

14 sept Svenska hollywoodfruar är fula

Tittar på Svenska Hollywoodfruar på TV3. Vad ska man säga? Jag ska börja med att säga att kvinnorna rent av är fula. Skitfula. Jag är inte avundsjuk, jag reagerar med reptilhjärnan. Fula helt enkelt. Hon som är gift med Paul Anka, Anna Anka (stackars kvinna att behöva heta så, kunde lika gärna ha varita Greta Gris) hon är inte bara ful, dialekten är ful och blicken är totalt TOM.
Gemensamt för de tre kvinnorna är att alla har en artificiell look, ni vet opererad, asfylliga läppar, blonderat hår. Skillanden mellan dem och trailer park trash är egentligen bara bankkontot. Annars för de samma stil.
Tycker mest synd om tjänstefolket som skall åka slalom mellan de här kvinnornas perfektionism.
Hoppas de får bra betalt.
Annars är det "True blood" som gäller ikväll.
Drar på karamellen.

14 sept Dagens citat

På tal om Fredrik Strage.
Hans favoritcitat är följande (snott av sångaren Marc Almond som i sin tur har snott det från Mark Twain och nu stjäl jag alltihop):
Älska som om du aldrig har blivit sårad.
Arbeta som du inte behöver pengarna.
Dansa som ingen tittar.
Just nu är det lättast med dansen.

14 sept Den ängslige stockholmaren

Stockholmarna är mer missnöjda generellt sett än svenskar i övriga delar av landet. Gnäll-bältet inkluderat. Detta har man fastställt genom... språkforskning. För här i "storstan" har man störst benägenhet att plocka upp just språkliga förändringar, precis som nya trender i allmänhet. Det hänger ihop.
Vad betyder det?
Jo, alla vet vi ju att stockholmarna är så förbaskat ängsliga. Vi sneglar än hit, än dit på grannen vad som är nytt, vad man ska ha, slänga ut, vilka åsikter som skall frodas, hur man ska se ut. Det är name-dropping på balsamvinäger, tapeter, indieband etc. Man hetsas över hela banan: motion, självförverkligande, karriärstrategi, jobb och bostad åt ungarna så de kan flytta så ma & pa äntligen får lugn & ro. EGENTID, som det heter.
Aldrig vara nöjd. Att säga högt att man är nöjd - huga! Då är man OAMBITIÖS.
Oambitiös=oattraktiv. Och vem vill vara ful 2009?
All denna "räcker jag till"-ångest spiller ju anturligtvis över i skolans värld. Föräldrarna i Stockholm är mer angelägna om att hålla sig uppdaterade över sitt barn, hur går det för Kalle i skolan och nej, min Kalle skulle aldrig mobba en annan unge.
Ja, ja jag vet det är väl bra. Att föräldrarna är engagerade men gränsen mellan hälsosam sådan och curling alternativt stalking av enskild lärare är som sagt hårfin.
Hårfin.
Ängslan finns i Motala också. Men jag inbillar mig att hetsen är något lugnare.

14 sept Strage, Bagge och Kasapian

Fredrik Strage är en musikjournalist (eller populärkulturell, kanske man ska säga) och författare som jag gillar. Gillar mer och mer egentligen. Skulle gärna vilja sitta och babbla med honom. Nörda in mig på kunskap som inte är särskilt användbar när det blåser ute i stora världen.
I min förgyller det.
Jag tror han är lite som Tarantino, om vi bortser från T:s maniska och bokstavskombi-sida. Strage är bara kunnig och välformulerad.
Och rar.
Det gäller kanske Tarantino med. Men självupptagna människor är sällan geniuint rara, eller?
På tal om rar.
Återigen faller jag i kärlek med Anders Bagge. Han är värme personifierad. Han vill jag också babbla med.
Det är intressant att se hur han strålar med ögonen, hur han spärrar upp sina blå när råtalang står framför honom som med en självklarhet och okaxighet levererar det som kallas slarvigt för musikalitet men som är så mycket mer. Det vet Bagge också.
Emotions med musik som verktyg.
Tänk om fler killar kunde vara som Bagge.
Det kanske de är också.
På Pressbyrån finns en gratis tidning som heter Sid. Den handlar om... tidningar. Greppa den och läs lite modern tidningshistoria - 80-talet och framåt. Det är kul läsning.

Vid frulle imorse, varvade jag pekoralet "Höstlegender" med MTV och fastnade för MTV och en för mig okänd brittisk grupp Kasapian och låten "Where did all the love go?"

lördag 12 september 2009

12 sept Bortglömda pärlor




Två bortglömda melodifestivalspärlor!
Det finns en kort passage i Arvingarnas-låt som doftar svagt av Beatles och en ännu kortare som minner svagt, svagt om Queen.
Och då är jag väl snäll antar jag!

12 sept Kom hem, kom hit

Comhem har aviserat för störningar denna vecka. Skulle visst ta slut i torsdags men inget resultat. Kom hem sent på natten igår och ville bara koppla av med nåt intelligensbefriat men icke sa nicke.
Jag laddade idag när jag satt i telefonkö och väntade.
Vad menas med det här???!!!
De analoga sändningarna skall gå över till digitalt i oktober. Jo, jag vet alla ni andra har redan gjort det men comhem har varit schyssta nog att göra om sändningarna till analog för såna bakåtsträvare som jag.
Men nu är det slut med det.
Tydligen har man bestämt att stänga av min sändning för jag har hämtat ut boxerpaket med inte iddats koppla in det.
To tell you the truth - jag har hela trott att det skulle vara übertjorvigt eftersom alla i hela universum verkar ha problem med Boxern. Dosorna om inte annat.
Så jag låter inte precis nice när jag ringer. Faktum är att min röst fullkoligen rinner över av sakrastisk sveda.
Tjejen erbjuder sig att guida mig igen hela installationen.
Gissa vad jag säger då...
"Förstör inte jag din samtalskvot nu?
Va?
Ja, ni är ju ålagda att ta emot så många samtal som möjligt."
Det skrämde inte iväg den snälla, skånskan. Hon förklarade precis hur alla sladdar skulle kopplas. Och mer därtill.
Så ikväll, när jag återigen landar i skön säng kan jag avsluta dagen precis som alla andra.
Obehagliga förändringar har inget utrymme hos mig.
Samtidigt vill jag passa på att tacka de som trotsar ledningen på comhem, och ger kunder service fastän det tar tid från budgeten.
Vardagshjältar, ya all!

torsdag 10 september 2009

10 sept Jennie Abrahamson "What is true"

Fräscht, eget, ovanligt och mycket, mycket bra. Ibland blir man glad.
http://tv4play.se/aktualitet/nyhetsmorgon?videoId=1.1196903&renderingdepartment=2.34562

10 sept Musik som skall lyssnas på denna månad


En blek augustidag 1986 åkte jag till Los Angeles..
Jag lyssnade på TOTO "Till the end", packade min väska, det var så självklart.
I Stockholm gick jag på Clock på Kungsgatan, åt ett skrovmål, tittade på tv-skärmen som hängde på väggen. The other Bruce -Bruce Hornsby and the Range- sjöng "The way it is".

10 september Jag vill leka!

Ok får man erkänna det här?
Jag vill inte jobba. Jag vill leka. Jag vill ha 156 miljoner kronor och jag vill ha en rosa lekhörna med en roterande discolampa.
Jag vill ha ett gäng supermysiga människor runt mig, inte hela tiden men rätt ofta. Förutsättningarna är liknande liv.
Vi skulle åka till Venice beach, åka rullgrillor efter the boardwalk. Eller lyssna på Rush och spela luftbas, slå funkanslag på magen och bara goofa oss. Eller åka cabbad bil en solig septemberdag i Malibu och lyssna på the Go-Go's.
För mina 156 miljoner skulle jag kunna betala folk att spela mina egna side-kicks.
Var är ni? Petra Pan väntar i kulissen.
Jag vill inte arbeta.
Jag vill leka.
Always.

10 sept Varför skolans värld fungerar i filmer

I filmens värld verkar det vara så mysigt att plugga.
Man bor på campus, i nåt Alpha, Beta eller Omega-hus. Universitetet består av gamla, historiska byggnader i mörkt tegel med stora djupa fönster. Och i den stora hallen hänger ett gammalt svart-vitt foto över skolans roddlag från 1923.
I lärarkollegiet råder strikt hierarki, gammalt groll ligger insopat tillsynes tryggt under mattan.
Alla cyklar och alla hastar över den stora gräsmattan med böcker tryckt mot bröstkorgen.
I föreläsningssalen pågår alltid någon intressant diskussion i ämnena matematik eller litteratur. Man citerar Yeats och Tennyson flitigt eller mystiken runt talet Pi. I samma föreläsningssal finns det alltid någon missförstådd yngling som skall blomma ut eller så ska samma student tryckas ned av en diabolisk professor - som, ska det visa sig, egentligen har ett hjärta av guld.
Kompisar får man fort, fiender likaså.
I stan finns en massa pubar/restauranger med rutiga dukar. Det är alltid fullt med folk men filmens huvudkaraktärer får naturligtvis ett bord. Alltid ett runt sådant.
Man beställer in öl i tillbringare. Antingen dricker alla sig charmigt berusade eller så dricker man inget alls.
Det är också här som skolans mindre belevade studenter jobbar ihop till sitt uppehälle. De går på stipendium, hånas och ifrågasätts av skolans otrevligaste och rikaste typer.
Motsättningarna frodas och driver handlingen framåt.
Och vad är det med det där fotot i stora hallen? Vem var snubben till höger?
Sen dör nån och en kvinnlig student gravid med en av lärarna.
All denna dramatik återfinns inte på Stockholms universitet. För här sitter man på en orange bänk, i en bred korridor en vanlig onsdagkväll och undrar var charmen har tagit vägen. Inga excentriska professorer, inga färgstarka studenter, inga populärfilosofiska diskussioner, ingen kärlek i biblioteket, inget Oxford, ingen själ, inget roddlag, inga anrika lojaliteter, inget mord och ingen skandal.
Vem vill plugga då?

onsdag 9 september 2009

9 sept En dag att minnas

En man passerar mig på gymet, en svag doft av rakvatten sveper över mig. Män som luktar rakvatten står för trygghet. Det är bror och morbror i ett paket och jag vilar i roddmaskinen, börjar nästa gråta.
Mannen och doften är borta.
Kvar är åtta upprepningar med 40 kilo.
Välja bilder blir bara svårare och svårare.
Varför?
Under det analoga tidevarvet hushållade man med knäppen, nu sår man hejvilt på fältet med ökat efterarbete som konsekvens.
Min talang - att på en gång se den allra bästa bilden - är förtvinad.
Ute är det skolstartsväder i kubik. Hoppfulla ungdomar hänger utanför Handelshögskolan.
Jag har ingen skola att gå till men jag är hoppfull.
Michael Moore är på G igen. Skriver mer om det på filmbloggen.
Det väcks tankar inom mig.
Vill inte se världen utanför.
Det är Matrix.
Jag sitter på Titanic och vill njuta av musiken.
En stund till.
Om Moore inte var så humoristisk skulle han vara olidlig. Mig behöver han inte övertyga. I'm with him all the way.
Det var länge sedan nu, var barnvakt igår. Jag är en tacksam barnvakt - om man tittar från barnets point of view. Lite som en helgförälder som är mer tillåtande än en vardagsma/pa.
Eller vill man bara bli omtyckt till höger och vänster?
Det är tacksamt att bli omtyckt av barn. De sprider så mycket värme när de känner att man är på deras sida. Deras rosa sida med klistermärken och troll och en blinkande discolampa.
Men min talang står inte till att läsa högt ur böcker. Särskilt inte Harry Potter.
Vad är det med Harry Potter? Bara en massa konstiga namn man knappt kan uttala.
"Nej, nu förstår jag ingenting", säger barnet.
"Inte jag heller", svarar jag.
"Mamma brukar förklara", fortsätter hon.
"Men seriöst, jag fattar inte. Det är nåt med besvärjelser och drakar", svarar jag.
Harry är liksom inte längre min favorit.
Was he ever?

tisdag 8 september 2009

8 sept Annie Lebovitz i ekonomisk knipa

På tal om Annie Leibovitz - det kanske inte är så kul att vara henne just nu. Hon dras med stora skulder, riskerar därför hela sin bildskatt.
Lever över sina tillgångar? Hon som lyfter två miljoner från Vouge, varje år.
The harder they came, the harder they fall.
http://www.expressen.se/noje/1.1696446/leibovitz-kan-forlora-ratten-till-sina-bilder

8 sept Kallsvett & väntan

Det händer alla. Det händer även den bäste. Tror jag. Kommer nån försent till Annie Lebovitz plåtningar? Eller struntar i det all together? Skulle inte tro det. Inte för att jag jämför mig med henne. Å nej.
Man kanske är längst ner på the foodchain.
Fick just höra hur en f d dokusåpa-deltagare och numera programledare (i egenskap av sin yrkesroll) lät fotograf och make/stylist vänta i tre timmar! Orsaken: en annan fotografering.
Är det så att kändisar som är jättestora är också de mest professionella medan de som har en någorlunda plattform är de som tar till sig divalater.
Fast å andra sidan kan jag verkligen tänka mig att Madonna skulle strunta även i Annie Leibovitz.
Madonna struntar i alla.
Annie Leibovitz å andra sidan ställer nog egna krav.
När hamnar man där?
Kallsvetten fortsätter att pulsera ur pannan så någon gympa blir det inte tal om idag.
Jag tycker att jag har gjort mitt idag. Med andra ord - ingenting.

måndag 7 september 2009

7 sept True Blood-låt


Cool låt, skönt gung och fantastiska bilder. Extra av allt.
Jace Everett heter artisten.
"...When you came in the air went out..."
Spana in bloggen pureboheme.blogspot.com - ren och skär pornografi för såna som mig!

7 sept Det tjuter

Första måndagen i varje månad tjuter det. Skulle jag inte veta vad det handlade om skulle jag bli skiträdd. För det är lite Shining-känsla över tjutet. En rak ton som dalar ett halvt tonsteg och låter mycket skräckinjagande.
Råkade somna ifrån "Överlevarna" igår. Hur tajmat är inte serien nu när "alla" oroar sig över svininfluensan.
Pratade med Maria igår. Hon sa att Argentina är det land som har drabbats värst, jämfört med storlek och befolkning. Det ska bero på att Mexico är för argentinaren som Mallis är för svensken.
Hon är odrabbad så att säga.
För övrigt sörjer jag faktiskt att badsäsongen är över. Jag blev aldrig färdigbadad.

7 sept Internetfri förmiddag

Herre gud så låst man blir när internet ligger nere! Vad ska man göra? Fixade lite med bilder i väntan på. Höll på drivas till vansinne. Beroende.
Julle fyller år idag och här sitter jag snorig & hostig.
Älskar Stockholm, särskilt det dygnet-öpnna apoteket vid centralen. Älgade iväg igår kväll och inhandlade näsdroppar. Det var länge sedan. Har jag svinifluensan? Skulle inte tro det.
I posten kom en uppmaning från min ena arbetsgivare att vaccinera mig och hosta i armvecket. Gå inte armkrok med mig. Där ligger nämligen alla baskilusker.
Ja, ni gissade rätt - ingen styrketräning för mig idag.
Ska plåta och sitta barnvakt imorgon. Måste bli lite piggare.
Ute skiner en blek septembersol. Gjorde två dumma misstag: lyssnade på The Arks "It takes a foof to remain sane (älskar den men fylls av nostalgi som kan kväva en också) och tittade på bilder som gav samma effekt. Längtar efter döda personligheter. Det börjar finnas några stycken.
"True Blood" är färdigplöjd. Jag kan säga så här: säsong två är inte lika bra, den fokuserar på fel saker, en karaktär tar upp alldeles för mycket plats och vampyrfokusen blir lite suddig.
Aldrig får man vara riktigt glad, eller nåt sånt.

söndag 6 september 2009

6 sept Paddel on, paddel off

Vaknade med jordens hesaste basröst igårmorse. Hjälp, har jag fått svininfluensan nu?
Med utflykt på schemat, till Ingarö, och väskan full av konstiga kameror - då lägger man sånt åt sidan.
Fokusera som det heter.
Öde strand, segelbåtar i horisonten, hundrastare i skogsbrynet.
Så paddlar fyra sköna snubbar från Skåne förbi. Ser hur vi plåtar med fladdrande gardin, nyfikenheten väcks.
Och jag tänker skräckfilmer: några ungdomar (ja, inte jag då!) tältar på en strand. En efter en dör. Ni vet upplägget. Senaste i raden "Eden Lake".
Pågarna drog vidare. Och ja - det har paddlat ända från Skåne.
Meget importnert!

fredag 4 september 2009

I helgen är det medeltidsmarknad i Kungsängen. Ytterligare en gycklargrupp som kastar bollar i luften och roar barnen.
Jag ska inte gå.

4 sept Sounds like a melody

Mer radio och musik: Tracks fyller 25 år vilket man uppmärksammar med att sända ett tre timmar långt specialprogram den 12 september. Tracks föregångare var klassikerna Poporama och Discorama, som jag berättade om häromdagen.
Under åren har Kaj Kindvall sänt 1000 program och presenterat 4 500 låtar.
Första listettan var Alphavilles sorgligt underskattade "Sounds like a melody".

4 sept Fibes, oh fibes


Har lite svårt för hypes. Ni vet, det känns som om svensk media-maffia simultant ställer sig upp och bara kommer överens.
På morgonTV snackar de om ett nytt band med det konstigaste av namn Fibes, oh fibes heter de. Deras andra skiva är en hyllning till 1987 (med samma namn), enligt dem det bästa popåret, det vill säga om man gillar stora produktioner, falsettsång och fläskigt arrangemang.
Allt detta stämmer in på mig.
80-talet var ett fantastiskt årtionde om man ser till musiken.
Spännande tänker jag. Lyckas de få recensenterna på sin sida månntro, med tanke på att de öppet erkänner att Toto är deras husgudar. Brukar inte funka. Tro mig.
Kommer rakt in i intervjun. Låten "Run to you" faller mig inte alls på läppen. Är på skivan en duett med Kim Wilde.
Men jag faller för hypen, läser recension i DN och googlar på Youtube. "Love child" är riktigt bra.
Katchig.
Och ett gäng som kör en duett med ohippe Björn Skifs måste ju räknas som Sveriges modigaste popband, eller hur?

4 sep Heta modellkillar

Ett stort grattis riktar jag i dag till Magnus, som omnämns i dagens Metro, som en av fem "heta modellnamn som klättrar mot toppen".
Idag är han kortklippt och givetvis mycket mer erfaren när det gäller att posera. Om vi bortser från familjen - minns vem som "såg" honom först!

torsdag 3 september 2009

4 sept Dead calm

Tycker du som jag att det är bullrigt i T-banan och på Sveavägen? Den riktiga motsatsen är inte så kul heller, fast av andra skäl. Astronomer har tydligen utsett jordens tystaste plats (trodde i min enfald att det var i graven). Den absolut tystaste, torraste och lugnaste stället lär vara i Antarktis. Så är det jävligt kallt också, runt minus 70 grader.
Jag föredrar lite buller & bång

4 sept Poptrivial i radion

Vi som kan vår Disco- och Poporama (för den oupplyste, populärt radioprogram på 70- och 80-talet, numera Trackslistan) gnuggar våra händer av förtjusning. I oktober startar nämligen ett nytt frågesportprogram i radion med allas vår Kaj Kindvall som programledare. Man utlovar musik från 60- och 90-talet. Det hela drar igång den 3 oktober på P4.
Ni som känner mig tycker säkert att jag borde vara med.
Det tycker jag också!

3 sept Mer romantik till folket!

Romantikern i mig får frispel i vissa affärer. På Drottninggatan finns Årstiden. Rubbet därinne är saker som jag vill ha. Jag vill kopiera hela affären och sno åt mig hela inredningsstilen. Ge mig en större lägenhet - nu! På Odengatan (nära hörnet Sveavägen) finns ytterligare en kriminell affär, Lust & fägring. Krukor med krackelerad glasyr, murgröna och avskavda hyllor. Snålvattnet rinner i mungipan.
I hörnet Rosalgsgatan/Odengatan har man precis öppnat en te & kaffebutik: Tehuset Java. Stort, välsorterat och mysigt. Man rider på the english style (vilket jag gillar). Naturligtvis passade jag på att fråga om jag får plåta där vid tillfälle. Javisst blev svaret.
Livet är så mycket lättare nu!

3 sep Vi drömmer alltså finns vi

Middagsdiskussionen igår kväll: hur hittar man balans mellan drömmar och verklighet? Ska drömmen vara så realistisk att du kan nå den eller ska den vara slightly out of reach, så du springer framåt hela tiden.
Allt beror på vem du är.
I den mer spirituella världen, där man jobbar med bland annat personlig utveckling pratar man ofta om kraften i form av affirmationer. Man ska upprepa dem högt eller som tankar inuti ens huvud, bekräftelser på sakers tillstånd, nämna dem i uttryck som om de vore redan ett faktum. För de flesta människor känns det här ovant, att påstå något som man inte tycker är sant. Men tanken är en muskel som måste tränas, och tankens kraft är stark. Se dig om kring - allt du omges av är frukten av en eller flera människors... tankar.
Man blir lite vimsig om man funderar ett tag på det här. Dessutom, är du säker på att den uppfattning du har om dig själv är adekvat? I regel kan vi mer än vad vi tror.
Men å andra sidan att lägga drömmen långt utanför dig själv, ökar bara risken att du aldrig kommer dit.
Själv är jag en känslomänniska. Jag går inte igång att vara sist i en grupp. Inget jävlar anamma tänds inom mig. Jag springer inte fortare då. Jag tappar fart. Den typen av dröm fungerar inte för mig.
Men mina drömmar är outvecklade. Det vet jag.
När taket av någon outgrundlig anledning höjs - blåser av, byggs om eller bara försvinner - med andra ord, när man får önska fritt vad önskar man då?
Vad vill du allra helst ha?
McAllister: Show me the heart unfettered by foolish dreams and I'll show you a happy man.
Keating: But only in their dreams can men be truly free. It was always thus and always thus will be.
Citat från filmen "Döda poeters sällskap". John Keating (spelad av Robin Williams) och en lärarkollega debatterar drömmens påverkan på människan.

3 sep Ett ja!

"Vi gillar att våra lokaler blir fotograferade, att de används"
Gissa om sånt är ljuv musik för en fotograf som letar locations för plåtningar. Nu råkar det vara så att jag har varit där å yrkets vägnar (och privat) vid flera tillfällen, jag vet att de är coola och att ett "ja" var väntat. Men likväl. Det är trevligt att höra ett ja efter flera nej. Jag går igång på positiva besked, har lite svårare med motsatsen. Jag borde kanske lära mig nåt från sportens värld.
Sätt dig upp i sadeln igen!
Ser ni inte - jag rider barbacka.

onsdag 2 september 2009

2 sep A nice evening out

Blev bjuden på middag i kväll och inte skit till käk. För första gången i mitt liv har jag ätit anklever. Mycket gott!
Vi gick till Grill, på Drottninggatans högsta topp, samma ställe som olyckligtvis brann ned i november 2007 (bilden). Restaurerades några månader senare.
Precis som innan består restaurangen av olika rum men om det förr liknades vid en möbelaffär, har man nu verkligen tagit ut svängarna inredningsmässigt. Det är typ extra av allt och esteten i mig jublar!
Kan man skönja en trend? Empty spaces ut och gottpåsen in? Får man fotografera där? Måste kolla.


Passande låt, eh?

2 sep Reka fotoplatser

Har vandrat gata upp och gata ner för att hitta ett vettigt ställe att fotografera kommande plåtning. Men jag stöter bara på patrull. Hotell Diplomat vill inte hjälpa till, på Grand råder fotoförbud, i historiska museet är det för mörkt, kyrkoherden i Hedvig Eleonora-kyrka månar om sitt eget varumärke och van der nottska palatsen ska ha 5000 kr för besväret!
Tack för den. Höll på svimma av kaffebrist och utmattning och jag ville bara hem. Känner mig lite hemlös - fotograferingen får tydligen ske ute på allmän plats. Så går det när man har noll pondus i ryggsäcken.
Ibland ska man skita i att fråga och bara glida in på ett ställe, dra av några rullar (en bit in på ett minneskort) och sen sticka. Hit 'n' run.
Det är det här som suger. Ska man bara plåta nån lite mer reportagemässigt, ja, då får man hålla tillgodo med det som erbjuds. Så fort man har åsikter om miljö då stöter man på problem.
Det löser sig. Det brukar det göra.

tisdag 1 september 2009

1 sept Jag är ett kylskåp

Ni som vet, vet att jag har lyft vikter hela sommaren minus semester. Och det har gått bra. Gett resultat. Typ.
Idag var jag på mitt första F & S-pass sedan en tid tillbaka. Äntligen skulle jag få nåt annat att mäta mig emot.
Och allt gick så mycket lättare och bättre. Styrkan gick lättare (vilket jag faktiskt hade väntat mig) och det traditionella springet i ring gick också över förväntan. Kanske man ÄNTLIGEN kan få byta upp sig från BAS till MEDEL. Det är ju som lite boosting för självförtroendet.
Nu tillhör jag den där märkliga skaran som gör bäst ifrån sig när hon ligger i toppen , framme vid repet och inte längst ned bland kreti & pleti. Jag blir inte eggad av det, snarare tvärtom, UR SLAG.
Fast pannan lackade svett hela passet, så jag blir här ett tag.
Dagens trevligaste komplimang: du rör dig så graciöst! Man tackar men allvarligt - är det ingen som har upptäckt att jag är ett kylskåp från 50-talet, på diet men likväl ett kylskåp fast utan kylfunktion, bör tilläggas!

Jag avslutar med följande: datorn är rensad och omformatterad. Nåt har hänt så länkfunktionen är satt ur spel. Jag ber er ha överseende med detta. Jag vill länka in en fantastiskt sorglig låt att lyssna på men det går inte att lägga in den på sidan, så jag ber er att länka er till Youtube och titta på klippet. Nån har haft den goda smaken och sätta musiken till klipp från den fantastiska filmen "Brokeback mountain". Har du inte sett den så gör det. Borde avhandlas på annan blogg men kunde inte låta bli. Här & nu.
Lev väl!

http://www.youtube.com/watch?v=1_aBD_f-XKU&feature=PlayList&p=3FC4273D36851F57&index=17&playnext=3&playnext_from=PL

1 sept Onoff, uppochner, framochåter

Camilla skrattar och säger: "känslomänniska i kubik" när jag berättar att ett litet korn kan sabba en dag men lika lite kan fylla hela personligheten med en sån energi och barnslig förtjusning att Mount Everest är en piss i Mississippi.
Det trevligaste med det är att det lilla kornet som är positivt räcker alltid längre. Mycket längre.
Tänk på det när mungiporna pekar nedåt.
Jag brukar försöka analysera vad som tynger mig för att låsa in det i en låda. Det brukar fungera.
"Bort med familjen" - det som skräpar runt i huvudet och sabbar nattsömnen ska ned i ett kuvert för att malas sönder.
Jag övade på det och det är som så mycket annat, en muskel som skall tränas.
En gång på 90-talet, kunde jag inte öppna fönsterkuvert på kvällen med risk att det skulle rubba nattvilan.
"Ska jag oroa mig nu" sa jag och höll upp bankomatkvittot framför ögonen på min älskade vän Peter.
Ibland skakade han nekande på huvudet.
Men emellanåt sa han:
"Du får låna av mig".
Jag är inte lika orolig längre men jag saknar bekräftelsen han gav.

1 sept Gör vad du kan

Precis när jag trodde (nja) att folk har glömt bort mig, ringer telefonen och jag är på fotobanan igen. Ett intressant objekt och det kan bli riktigt bra. Ska förbereda mig de närmaste dagarna. Vill att det blir pissbra. Det blir det väl alltid, eh?
Lyssnar på Thin Lizzy.

Man får nämligen gott självförtroende, om det saknas, av den här låten. Ge dig själv 3:53 minuter av din tid och du glider fram återstoden av dagen. Promise.

Sen kan man ju gråta en skvätt till den här sorgliga saken, som handlar om Elvis död. Sjukt härligt gung i kompet, fantastiskt gitarrsound av Mark Knopfler och märk hur svårsjungen den är.
Phil Lynott hade en utpräglad rytmisk stil sångmässigt vilket är MYCKET OVANLIGT i vit hårdrock. Lägg till hans irländska och brasilianska rötter.
Han dog 1986. RIP.