Fredrik Strage är en musikjournalist (eller populärkulturell, kanske man ska säga) och författare som jag gillar. Gillar mer och mer egentligen. Skulle gärna vilja sitta och babbla med honom. Nörda in mig på kunskap som inte är särskilt användbar när det blåser ute i stora världen.
I min förgyller det.
Jag tror han är lite som Tarantino, om vi bortser från T:s maniska och bokstavskombi-sida. Strage är bara kunnig och välformulerad.
Och rar.
Det gäller kanske Tarantino med. Men självupptagna människor är sällan geniuint rara, eller?
På tal om rar.
Återigen faller jag i kärlek med Anders Bagge. Han är värme personifierad. Han vill jag också babbla med.
Det är intressant att se hur han strålar med ögonen, hur han spärrar upp sina blå när råtalang står framför honom som med en självklarhet och okaxighet levererar det som kallas slarvigt för musikalitet men som är så mycket mer. Det vet Bagge också.
Emotions med musik som verktyg.
Tänk om fler killar kunde vara som Bagge.
Det kanske de är också.
På Pressbyrån finns en gratis tidning som heter Sid. Den handlar om... tidningar. Greppa den och läs lite modern tidningshistoria - 80-talet och framåt. Det är kul läsning.
Vid frulle imorse, varvade jag pekoralet "Höstlegender" med MTV och fastnade för MTV och en för mig okänd brittisk grupp Kasapian och låten "Where did all the love go?"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar