Middagsdiskussionen igår kväll: hur hittar man balans mellan drömmar och verklighet? Ska drömmen vara så realistisk att du kan nå den eller ska den vara slightly out of reach, så du springer framåt hela tiden.
Allt beror på vem du är.
I den mer spirituella världen, där man jobbar med bland annat personlig utveckling pratar man ofta om kraften i form av affirmationer. Man ska upprepa dem högt eller som tankar inuti ens huvud, bekräftelser på sakers tillstånd, nämna dem i uttryck som om de vore redan ett faktum. För de flesta människor känns det här ovant, att påstå något som man inte tycker är sant. Men tanken är en muskel som måste tränas, och tankens kraft är stark. Se dig om kring - allt du omges av är frukten av en eller flera människors... tankar.
Man blir lite vimsig om man funderar ett tag på det här. Dessutom, är du säker på att den uppfattning du har om dig själv är adekvat? I regel kan vi mer än vad vi tror.
Men å andra sidan att lägga drömmen långt utanför dig själv, ökar bara risken att du aldrig kommer dit.
Själv är jag en känslomänniska. Jag går inte igång att vara sist i en grupp. Inget jävlar anamma tänds inom mig. Jag springer inte fortare då. Jag tappar fart. Den typen av dröm fungerar inte för mig.
Men mina drömmar är outvecklade. Det vet jag.
När taket av någon outgrundlig anledning höjs - blåser av, byggs om eller bara försvinner - med andra ord, när man får önska fritt vad önskar man då?
Vad vill du allra helst ha?
McAllister: Show me the heart unfettered by foolish dreams and I'll show you a happy man.
Keating: But only in their dreams can men be truly free. It was always thus and always thus will be.
Citat från filmen "Döda poeters sällskap". John Keating (spelad av Robin Williams) och en lärarkollega debatterar drömmens påverkan på människan.
Allt beror på vem du är.
I den mer spirituella världen, där man jobbar med bland annat personlig utveckling pratar man ofta om kraften i form av affirmationer. Man ska upprepa dem högt eller som tankar inuti ens huvud, bekräftelser på sakers tillstånd, nämna dem i uttryck som om de vore redan ett faktum. För de flesta människor känns det här ovant, att påstå något som man inte tycker är sant. Men tanken är en muskel som måste tränas, och tankens kraft är stark. Se dig om kring - allt du omges av är frukten av en eller flera människors... tankar.
Man blir lite vimsig om man funderar ett tag på det här. Dessutom, är du säker på att den uppfattning du har om dig själv är adekvat? I regel kan vi mer än vad vi tror.
Men å andra sidan att lägga drömmen långt utanför dig själv, ökar bara risken att du aldrig kommer dit.
Själv är jag en känslomänniska. Jag går inte igång att vara sist i en grupp. Inget jävlar anamma tänds inom mig. Jag springer inte fortare då. Jag tappar fart. Den typen av dröm fungerar inte för mig.
Men mina drömmar är outvecklade. Det vet jag.
När taket av någon outgrundlig anledning höjs - blåser av, byggs om eller bara försvinner - med andra ord, när man får önska fritt vad önskar man då?
Vad vill du allra helst ha?
McAllister: Show me the heart unfettered by foolish dreams and I'll show you a happy man.Keating: But only in their dreams can men be truly free. It was always thus and always thus will be.
Citat från filmen "Döda poeters sällskap". John Keating (spelad av Robin Williams) och en lärarkollega debatterar drömmens påverkan på människan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar