Priviligerad

Det blev übersent igår. Jag och journalist C åkte iväg till Strängnäs på reportagejobb. Det var mörkt, inte helt kallt men halvruggigt att ge sig av på jobb när alla andra står i startgroparna för helgmys, fest eller bara lägenhetsvärme.
Först körde vi vilse. Enirobeskrivningarna stämde inte riktigt överens med verkligheten. Om man säger så. Strängnäs är också rondellernas stad och bara det kan förvirra.
Men så roligt vi hade! Totalt priviligerade konstaterade vi sedan på vägen hem.
I Strängnäs, på torget står en kaffevagn ditrullad av en äldre man Torkel och hans vänner. Varje fredag, spelar ingen roll temperatur eller nederbörd står de där mellan elva och halv ett ungefär och förser nattvandrare med kaffe, te, kakor och några ord på vägen. Detta har de hållit på med i tolv års tid!
Kaffet värmer, kakor stillar lite festarhunger men framför allt - det finns vuxna människor ute på stan som vill andra människor väl.
Å, vilka mysiga och söta människor som kom fram till vagnen. Det var nästan så att man hade lust att starta en ungdomsgård. Haja?!
Men att rulla in en liknande i några Stockholmsmiljöer hade jag absolut inte velat. Att bara följa med på reportage att ökat min oro för min hälsa och min kamerautrustning. Faktiskt. Jag är rädd för sånt, jag är ingen krigsfotograf. Jag är heller ingen Janne Josefsson-fotograf. Den typen av step out of your comfort-zone är inget för mig. Lika lite som om jag skulle åka slalom. Inte i detta liv!
Förnöjdsamma åkte vi sedan hemmåt i natten utan David Lynch-liknande händelser utmed vägen.
Ha kul och få betalt...