Nu har jag mobilen igen.
Jag vet inte var jag ska börja: lägenheten är skitig, disk, uppröjning, pappersretur, utskicka ut räkningar, sortera bilder, göra affisch. Känns som jag rör mid i cement, springer i vatten, blir jagad över sand. Det går så sakta och huvudet går på speed.
Trist väder ute och jag tänker på texten i en Robbie Williams låt: I want to contact the living.
Imorgon ska vi träffas vår lilla trojka. Det är fult av mig men jag vet inte om jag kan hantera roliga historier från USA-resan.
I will put on a brave face.
Det kanske är bättre imorgon. Allt är ju relativt - vem som för tillfället spelar duracell-kanin. Idag är det då inte jag!
Dessutom: min pappa dog för åtta år sedan. Det kanske har sin betydelse...
Filmen "The matchmaker" var en besvikelse förrutom David O'Hara. Förstår varför ingen har pratat om den.
Synd på en sån rar ärta.