Städa i ditt eget liv!

Skall erkänna med en gång: jag gillar inte att städa. Det är aptråkigt. Men precis som många hävdar hur man känner sig efter ett pass i motionsspåret - det finns en härlig känsla efteråt kanske till och med under tiden som inte går att uppbringa på annat vis. Är det en nyttofeeling? Är det en känsla av att ha koll? Eller till och med - jag kan torka mig själv, ta hand om min egen skit.
Många vill lämna bort sitt städeri men frågan är om man verkligen bör göra det. Ponera att du skall uppfostra dina barn till dugliga samhällsmedborgare samtidigt som du har hemhjälp. Att aldrig se sin pappa eller mamma städa, tvätta, stryka och feja runt - vad tror du det gör med uppfostran?
Jag har sett på nära håll familj med hemhjälp där man nästintill har stökat till extra mycket dagen och kvällen innan städerskan ska komma. Man passar liksom på. Är det medvetet? Vi får hoppas att det inte är det, för då är det mycket upprörande tycker jag. Är det omedvetet - ja, det kanske är ännu värre.
Sedan undrar man över varför ungen är så bortskämd? Tror väl fan det när han kan slänga saker runtikring och inte blir ansvarig för det. Tjat och fostran finns ju inte för varken mamma eller pappa behöver ta rätt på det. Det gör ju den underbetalda städhjälpen!