fredag 7 augusti 2009

7 aug Behovet av att prata

Att ta sig till träningen är inte det största hindret i mitt liv just nu. Det är när jag har duschat och smyger runt i vinröd badrock, bakom svarta gardiner som problemen uppstår.
Då tappar jag styrfart.
Det som konkurrerar ut badet är... Richard A och diverse serier med honom i huvudrollen.
Tog verkligen sats idag (psykade in mig redan igår natt...) och slängde mig i och ur duschen, kokade ägg & kaffe och drog så fort jag bara kunde. Som en avlöning.
Vid badet satt en märklig man med en jättefin katt i koppel. Han satt där och drack öl av okänd styrka och samtalade med två damer. Vi bytte några meningar, särskilt om hans vackra katt.
Sen satte jag mig till ro med mp3-spelare, blandat Eurovisionlåtar från förr och en bok.
Och karln pratade och pratade och pratade... ihjäl dess två damer. Först verkade det som om de inte hade nåt emot det. Sen funderade jag.
Vi tjejer ler gärna när vi motar besvärliga män vid grinden. Ler och säger nej tack när vi istället ska ryta och vara förbannade. Läste just http://www.hanky.se/Dominika på Dominikas blogg hur hon dagligen får ovälkomna och snuskiga kommentarer från äckliga män.
Händer inte mig och jag är tacksam.
Men visst fan ska det väl gå att vänligt le och säga nej tack. För visst är det fel på själva frågan om svaret måste avkräva en jävla massa energi och ilska från ens eget håll.
Bisats: en del av kommentarerna Dominika får, är nog baserade på hennes kändiskap och bakgrund. Lika illa visserligen men förklarar kanske varför just hon är extra utsatt. Eller har jag noll koll?
Tillbaka till karln: han var knappast otrevlig men jädrans så pratsjuk han var!
Det är en tunn linje det där, att vara "osvenskt" öppen och babblig till att bli besvärlig och självupptagen.
Vi svenskar vill gärna bygga upp en relation, sakta men säkert. Vi vill definitivt inte bli inmålade i ett hörn och avkrävda nåt vi inte kan leverera.
Vill nån det?
Vill svensken alltid ha kontroll?
Mitt kontroll behov är ganska stort, måste jag erkänna. Man kan tro att man stövlar rakt in i finrummet hos mig men skrapar man lite på ytan blir de flesta lurade och står fortfarande i hallen. Men hallen är så fin och inredd att det ser ut som värsta salongen!
Eller så fungerar det inte alls så här.
I amerikanska filmer har de inte ens en hall.
Det kanske säger nåt om amerikanen.
I hallen samlas grus från skor. Å andra sidan tar de inte av sig skorna.
Det måste vara ett eldorado för medicinska fotvårdare.

Inga kommentarer: