Det nya fastighetsbolaget skickar ut en hyreskorrigering. Jag fick för låg hyra på hundra spänn. Nu kräver de tillbaka pengarna. Fallskärmsavtal flyger i luften men jag ska inte kunna få 96 kr x 2 som en liten bonus i tillvaron.
Jag har alltid undrat hur svårt det är att kasta upp ett par ihop knutna dojjor i luften så att de virar sig runt lampvajrar som hänger över gator i innerstan. Träning kanske. Men nu har jag fått reda på varför. En ny bekantskap från gymet berättar att det betyder att det är en trevlig gata.
Funderade snabbt om jag har sett det på "min gata, hemma i stan" men kan inte minnas.
På F&S har nån stulit musiken. Eller stereon i alla fall. Det var tyst som i graven. Det man hörde var gnället från en trampmaskin och nåt enstaka stön från en överansträngd kille. Det är dom som stönar. Kan bero på att kvinnor i allmänhet har som bekant för lätta vikter. Fast det är inte enda orsaken.
Frågar runt om det är nån som följer "Spooks". Ingen. Dumt. För att citera en för mig välkänd skådespelare: "Det är beroende framkallande". Indeed. Återigen välspelat och tätt. Ibland, rätt ofta faktiskt, försöker jag hänga med ordentligt så att jag skulle kunna redogöra själva plotten. Men det är lite som filmen "De misstänkta" - det är bara att släppa och svepas med. Det är tempo hela tiden och däremellan är det ett sånt kammarspel, intensivt i närbilder och tal. Relationerna agenterna emellan, känslorna under ytan.
Spooks är också en serie som inte räds spränga en av huvudrollsinnehavarna i småbitar. Det är serien som har huvudrollen - alla agenter, som i verkliga livet skulle jag gissa, är utbytbara.
Är vi?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar