Jag är en periodare. När jag är inne i nåt, då drunknar jag. Nästan. Just nu är det bara Spooks som gäller. För hela slanten. Valde att ägna hela kvällen åt serien och såg sju avsnitt på raken. Serier är fantastiska. Särskilt när du har tillgång till alla avsnitt och det är bara toabesök som stör. Jippi, säger jag.
Jag har blivit lite mer av en serie-fantast än film. I en serie finns det utrymme och tid att presentera karaktärerna och utveckla plotten. I filmen har du i regel bara två timmar på dig.
Ganska ofta anar man upplägget. Den dramaturgiska filmkurvan är tydlig i de allra flesta filmer. De populärkulturella, kanske man ska tillägga.
Frångår man det alltför mycket, har filmen som berättelse, svårt att överleva bland den stora massan. Det finns en kurva i själva berättande, som vi, om inte annat är van från sagornas tid. En västerländsk dramaturgi. Och referensramarna ser nog förmodligen annorlunda ut i andra delar av världen.
Hade därför extra svårt för en japansk tecknad film jag såg för några år sedan. Jag förstod den inte, helt enkelt. Kunde inte läsa strukturen.
Så jag måste väl erkänna då: jag är en populärkulturell filmnörd. Jag vill ha same, same but different. Jag vill bli ivägsvept av hjältedåd och stora känslor men jag vill få det paketerat så att jag tror på att det finns.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar