Som skjuten ur en kanon. Älgade iväg till Scandinavianphoto för att fylla på min skrivare. Tro inte att det är gratis. En standarduppsättning går lös på 1350 spänn!
Fortsatte till Prisextra. Fyllde på köttlagren. Allt detta för att slippa göra det efter dansen. Då ska jag nämligen arbeta. HU! (Har bara arbetat hela veckan och helgen. Ingen rast med andra ord).
Det är en hysterisk känsla inom mig. Ni vet hets. Så mycket att göra och paniken kommer krypande. Varje spegelbild jag vimsar förbi skriker: gå och göm dig. Håret har fått en blaskig färg (oundvikligt när man permanentar håret) vilket ger ett risigt intryck.
Mörka ringar under ögonen (om man inte använder clinique-produkterna). Kläderna är skitiga (har bokat tvättid) och till råga på allt ramlar en liten tavla ned i hallen, när jag ska gå ut. Jag viftar ned den helt enkelt.
Den går sönder. Låter den ligga och när jag kommer hem och öppnar dörren, ligger skräpet nedanför mina fötter som en manifestation på hur läget är.
Allt är epigt i mitt hem. Jag, karriär, humor, kläder- ja, rubbet!
Jag tror Carys danspass ställer allt tillrätta!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar