10 mars Hur går det till?

Hur kommer det sig att efterfrågan på bostadsfotografer fullkomligen har exploderat? Alltså, det är en retorisk fråga.

Jag tycker det är lite intressant när saker "slår igenom" på nån sorts given signal.
Fenomenet runt twitter är ju ett bra exempel (läste om det första gången 1 april vilket år? Jag trodde det var ett skämt). Det är som att alla medier är synkade: ja, grabbar & tjejer, nu skriver vi gemensamt om det här.
Eller så är det enklare än så: representanter från alla medier går samma fester. Och pratar om samma saker. Är det därför tidningarna är snarlika? Stockholmaren likaså.
När man går in i butiken L.E.V.A på Hornsgatan, känner man att det här måste vara kläder någon annanstans ifrån. Jo, mycket riktigt: Spanien.
Är det därför shoppingsugna vill nån annanstans. Är det därför folk köper saronger i Thailand som de sen inte tycker passar in i vardagslivet i Skärmarbrink, Kungsholmen och Hallonbergen.

När Kulturama-kursen började närma sig sitt slut skulle vår klass (för- och eftermiddagsgruppen) gå ut och äta på nåt indiskt hak på Söder. Halvvägs genom kvällen ställer sig halva gruppen upp, den självutnämnda hippa delen, och helt sonika avslutar för att dra vidare. Ja, ni gissade rätt: vi andra var inte medbjudna. Jag minns att en av lärarna, Tore (en cool fotograf) tittade sig omkring och gapade. Liksom alla vi andra.
Jag tänker på det här ibland, när jag läser om nya fenomen, hippa gadgets, saker jag borde veta, tycka, ha - ja, ni vet. Att det är ett påbud som kommer från nån annan.
Jag vet inte vad som irriterar mig mest: att jag inte gillar att bli styrd eller att jag helt enkelt inte är med i gruppen som bestämmer, sätter trender och påverkar.
Man vill ju gärna tro det förstnämnda...