Abstinensen efter välskrivna engelska deckare är så pass enorm att jag nu tittar på Prime suspect med Helen Mirren i huvudrollen. Missförstå mig rätt: serien tåls att ses om. Allt som Lynda la Plante skriver är suverän TV. Det är bara det att jag har plöjt dem några varv genom åren. Alla kringelkrokar i plotten glömmer man lätt bort men så fort MÖRDAREN traskar in i rutan så faller bitarna på plats.
Det är så välskrivet och fylligt. Parallellt med mordgåtan, löper trådar in och ut; kritik och åsikter om själva samhället och vad allt detta gör med människan, både poliskåren och privatpersoner.
Åsså denna konstanta "I outrank you"-mentalitet.
Jag kommer ihåg första gången jag såg Huvudmisstänkt (som serien heter på svenska). Hur brutalt rent ut sagt jävlaskitjobbig arbetssituation Jane Tennison klampade in i. Totalt kvinnofientlig.
Jag vred mig i soffan. Jag utbrast: "Gud, vilken jävla bra serie". Ma & Pa: "Tyst!" Koncentrationen var enorm. Luften stod still i i vardagsrummet i Vittjärv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar