Modet - som de påstår

MorgonTV och frukost. Äntligen får man sova ut och hasa runt. Tonfisk till katten så man får lite levandes fred.
Det har varit modevecka i Paris. Hos Malou sitter Kristina Adolfsson, chefredaktör på Elle, och kommenterar visningen. Det är de gamla vanliga: Chanel, Prada, Valentino, Kenzo, La Croix etc.
På catwalken visas kläder som mer är att betrakta som konstverk.
Har inga problem med det. Har dock svårt att koppla ihop bilderna till det damerna säger i rutan. För hur ser hoppet mellan catwalk och H&M ut - egentligen?
Elle-tanten pratar om showroom, om jag har fattat där man visar kläderna ur sitt sammanhang. De hänger där rakt upp och ned. Är det samma kläder som de nyss har visat på själva catwalken eller är det en uppstättning förenklade?
Vad händer sedan - smyger H & M-kreatörer runt och antecknar?
Förstå hur många lager av kopior mellan designerns hand och våra axlar?
Och sen ska vi bry oss?
Modeveckan i Paris avhandlar vår och sommar. Det ska visst bli färgstarkare och blommigare. Säger de inte det inför varje år?
Man talar om att det bli mer färg inte lika skrikigt som denna höst?
Oj, är det neonfärger nu? Det måste jag gå ut och kolla.
Med andra ord: ibland upplever jag att de olika plagg och stilar som sägs vara mode, inte alls finns att tillgå.
Det blir som en buzz, ett skvaller som inte finns.
Sockervadd.
Så säger Malou: Det ska bli kul att se vad ni på Eller lyfter fram.
Adolfsson: Ja, för det handlar ju om styling och hur vi försvenskar det hela.
Jaha. Så det är Krsitina Adolfsson och hennes redaktion som diktera villkorer. Eller Sofi Fahrman - den ängsliga.
Den vettigaste av designers verkar vara Stella McCartney. Hon vill tydligen att hennes kläder skall bäras länge, vilket enligt Malou och Kristina är paradoxalt när designers egetligen vill tjäna pengar.
Stella värnar om djuren så hon använder inte päls eller skinn i sina kollektioner.
Låter fint.
Tjäna pengar. Det är var mode handlar om parallellt med ett konstnärligt driv. Men det är pengarna som förklara tempoväxlingen. Så är det i alla branscher.
Att modet växlar har vi förlänge sedan förlikat oss med men denna attityd har gnuggat av sig på alla andra områden. Titta hur vi uppmanas att kasta ut möbler på löpande band.
Hur fort kan det gå?
Det märkligaste är att desingers kommer fram till ungefär samma saker. Det är bara Vivianne Westwood som sticker ut rejält. Det kommenteras och förklaras med att designers är konstintresserade och går på samma utställning, för inspiration. Same, same but different.
På given signal levereras en liknande uppstänning kläder från de olika modehusen. Det är väl ängsligt om nåt. Det visar bara hur mycket pengar som är i omlopp. Inte villiga att ta risker. Who can blame them? Men kom ihåg att det är vi som betalar för deras ängslighet.

I övrigt skiner solen. Mer uppdrag från Må Bra och en låååång arbetshelg börjar lida mot sitt slut. Ett arbetspass kvar ikväll och jag är homefree. Jag tänker mig ut ur lägenheten idag och kolla om det verkligen finns neonkläder som de säger.