Bildpekoral

Läser på Micke Bergs blogg att Vagabond- journalisten Per Andersson och fotografen Håkan Erlofsson har skrivit en ny bok om Indien. Erlofsson hade tydligen vid bokreleasepartyt uttryckt sig på följande sätt: ... om man inte kan ta bra bilder i Indien får man nog lägga av som fotograf.
Först tänker jag medans jag kokar kaffe - ja, det är sant men sen när sinnet sannar sig kommer jag på en gammal tanke som jag har burit på.
Det finns sån stor exotism över Indien att vi bländas av ytan och tror att vi presterar bra foton bara för att det är från Indien. Indien som exempel - any other country i tredje världen funkar lika bra. Att fotografera barn i Sverige är sällan exotiskt. Det anses snarare som familjealbums-amatörmässigt. Lite fotoateljé-aktigt. Barn med stora, mörka, sorgsna ögon, skitiga kläder och allvarsamma uppsyn - det är tillräckligt lockande för oss.
Därmed inte sagt att de barnen har en historia som är mer inressant än de gnälliga, välgödda som grisarna här runtikring.
Man kan alla fall fundera över det ett slag.
Precis lika trist är det att ta till naket för att markera hur fri och provokativ man är.
Analysera bara inte för länge annars är risken överhängande att du inte fotograferar alls.