Vilken färg har fredag?

På min garderob står två kartonger från Ikea, ni vet med lock och handtag. I de kartongerna ligger fotoalbum, iden ena SCA-relaterade saker och diverse i den andra. Där, hittade jag bilderna till de negg jag sökte igår. Så i värsta fall kan jag skanna in bilderna på nytt. Det var det.
Rödluvan har tidigare haft ena kartongen som nån sorts hang-out. Hon petade bort locket i början av sin karriär och låg däri och myste. Jag har hört henne krafsa rejält men trott i min enfald att hon har rullat runt lite bland lösa papper.
Bah!
När jag nu tar ned den ena kartongen upptäcker jag att katt-trasan inte bara har sovit middag, hon har krafsat bort en tredjedel av själva botten! Ser ut som trettio råttor har gnagit hål på kartongen. Totalt pulveriserat.
Nåja. Pärmarna var intakt. DET hade ju bara varit för mycket.

Ikväll ska jag till Åkersberga och fotografera en politiker, vars barnbarn ska kräla runt och på honom. Så är beställningen från tidningen. Ett varmt och nära porträtt på en man som inte tyckte att han fanns till för sina egna barn och vill nu ta igen det med sina barnbarn.
När ska vuxna karlar lära sig? Det är ju samma visa hela tiden. Skaffar du barn ryker en del av möjligheten att göra karriär.
I alla fall.
Det bär av till Åkersberga med min utrustning och jag missar en del av Idol. Får ta igen det på annat vis.

Har hittat ett ställe på nätet (finns flera) där man kan ladda upp sina bilder och göra en egen fotobok. Det måste jag pröva.
Om man jämför nutiden med låt oss säga tjugo år tillbaka, eftersom det har varit på tapeten tidigare i veckan, så hittar man följande: förrut var det en stor grej när någon i ens bekantskapskrets släppte en skiva. Det var årets pryl. Nu är det inte samma ståhej. Du kan till och med ombesörja det själv. Marknadsföringen sker på Myspace. Lite anarkistiskt, så där.
Den digitala kamerarevolutionen har gjort alla till fotografer. Hm, kanske inte ritkigt.
Vi kan alla titulera oss författare och småkändisar efter blogg-hypen. Och de riktigas alster hamnar i pocketutgåva innan du hinner svälja din latte.
Frågan är om detta nödvändigtvis urholkar den samlade kvaliten kulturen? Fanns det en vits med det kulturella nålsögat få tidigare slank igenom?
För dem som inte passar i den rådande trenden, oavsett om de är före- eller efter sin tid, kan numera nonchalant rycka på axlarna och hitta sin publik och försörjning på annat vis. Man är inte utelämnad till rådande krav.
Det om man vill se på saken med ett trevligt, liberalt, utopiskt sätt.
Vi andra - som delvis är beroende av inkomster baserade på något så flyktigt som tycke & smak - måste hela tiden motivera både för oss själva och kunder varför de ska betala oss för något som de rent tekniskt i bästa fall kan utföra själv.
Bara för att vi kan blogga, äger en kamera, memorera en dialog, rigga ett trumset på Debaser betyder det inte att vi besitter nån sorts kvalitet som håller i längden.
Men vad spelar det för roll - om vi har kul under tiden.
Dalai Lama har sagt att livet går ut på att vara lycklig.
Vi får väl tro honom.