Kattdejten igår gick lite som jag befarade, fast värre, inte värst dock. Jag hade trott att Rödluvan skulle trycka under soffa eller säng och Tigger ligger i ett hörn och tycker att det hela var lite uttråkande.
Fast så blev inte fallet.
Tigger triggande Rödluvan till konstant morr, vilket höll på hela kvällen. Han bevakade och försökte närma sig i timtal. Och hon fräste, morrade och kom han för nära exploderade hon. Och han fattade inget - bokstavskombination i kryliska bokstäver.
Vi hade svårt att avgöra om han var medvetet elak eller om han ville bara leka - ett blankt ansiktsuttryck. Men han gav sig inte. Och hon tyckte INTE om det.
De få gånger när han slutade - slutade burduntonen och hon började försiktigt, trevande att kolla in honom så helt kört kanske det inte är.
Så jag mölade in henne i lilla ryggsäcken och åkte hemåt i natten och Rödluvan kunde pusta ut.
Det kanske är män hon inte gillar.
En hard-core feminist till katt.
Läste i City igår att det är lönekris för Dramatenskådisar. Medianlönen för skådespelare mellan 26-30 år ligger på 19 900. Melinda Kinnaman säger: "För dem som har barn är det omöjligt att klara sig". Å, stackars dom! Välkommen till verkligheten - kära teaterdivor. Jobbar du inom vården är en lön på 16 000 kr/mån inte alls ovanligt. Det finns jobb som är ännu sämre betalt. En bekant blev erbjuden ett jobb som låg tusen kronor UNDER hennes A-kassa. Sug på den, du!
Tomas Sander på Teaterförbundet säger att det är jättesvårt att få det att gå ihop. Man drygar ut lönen med inläsning av talböcker, film och i vissa fall reklam.
Åter igen: stackars dom - sagt med ironi. Till att börja med är det du och jag i slutändan som betalar deras lön. Det är mycket pengar från staten som går direkt till kulturstöd för teatrar för de går inte runt annars. Gäller Dramaten i allra högsta grad.
Jag vill inte betala en lyxlön för nån som kan tjäna ihop det genom att vidga sin teatraliska horisont. De ska vara jävligt glada att kunna dryga ut lönen med något som är relaterat till sin egen bransch. För många är det en ren och skär utopi.
I kulisserna bubblar förakt för andra medier. Att läsa knepiga monologer på samhällsstödd scen kommer alltid att anses som finare i de flesta kretsar.
Wake up and smell the coffee - vi andra har varit vakna i flera timmar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar