Dynamiska arbetstider och bildpussel

Tricket med att hitta ett arbete som passar dig är att ta reda på vem du är. Den person du var när du du fyllde tjugotvå, gäller inte längre. De behov du hade då passar inte din nuvarande profil.
Det gamla förhållningssättet, att hitta ett arbete och vara kvar där i femtio år, gäller heller inte längre. Nu byter vi jobb vare sig vi vill eller inte. Det blir ingen guldklocka när jag går pension. Vill inte ha någon heller, använder inte armbandsur.
Kanske är det så att vi är lyckligast eller ha de bästa förutsättningarna för lycka när vi anpassar vårt liv efter den situation vi befinner oss i.
En rastlös, resesugen ungdomssjäl låter sig inte fångas av löfte om fast jobb.
När du är fyrtio låter det annorlunda.
Och i hårda tider letar de mest rotlösa en fast punkt i arbetslivet. Kanske utan resultat. Otryggheten blir påtvingad.
Jag trodde jag var en kontorsråtta, en åtta till fyra-typ, en regelbunden-nisse som ville ha helgerna fria no matter what. Som inte kunde leva mitt liv lite mer otryggt och flexibelt.
Flexibelt är helt OK. Jag har dynamiska arbetstider och älskar det. Men jag älskar det för någonstans bjuder det trygghet, annars skulle jag inte orka.
Så spännande är jag.

I morse fotograferade jag nåt ovanligt. Jag menar, uppdragen kan vara helt varierande, för det mesta involverar det folk och involverar det inte folk så finns de där bredvid. Den här gången skulle jag fotografera en person som räcker en annan person en sak. Den andra personen var inte med på bild, hon finns nämligen i en annan stad, på ett annat neg och ska med hjälp av photoshop morfas in i bilden. Puh!
Då gäller det att hålla kameran stadigt och tänka på den stackaren som skall pussla ihop det här.
Varför får jag känslan av att valsa omkring på Duka med ögonbindel?
Nåja, det blir nog bra. Det kanske är lättare än vad jag föreställer mig. Jag hoppas verkligen han eller hon får bästa förutsättningar med bilderna.