Betänk att du är med i en tävling. Du funderar hela tiden på balansen mellan strategi och musikalisk uppriktighet. Skall jag smöra eller vara "sann mot mig själv" och går det att kombinera och i så fall hur och hur mycket.
Men det är ju en T Ä V L I N G ingen ansökning - om du fattar skillnaden.
En tävling med svenska folket som jury, vilket är en ansiktslös domare. Du har inte ens din egna grupp som du ska tilltala utan en hel jävla ostrukturerad massa därute som har lite att göra en fredagskväll.
Antingen kör du ditt "egna race" som det heter eller så åker du slalom mellan de portar programledningen placerar ut.
Att köra ett eget race i sig är dömt att misslyckas. För hur ska du kunna göra det? Egentligen. Låtarna du framför är covers med olika teman.
Inte många aktuella artister hade klarat sig särskilt länge i tävlingen. Allas vår Håkan Hellström hade inte ens kommit fram i kön till juryn.
Så det är strategi som gäller.
Väl så.
Första strategiska draget är låtval. Det är så viktigt. Inte bara att plocka enkla poänger men att ta en låt som passar din röst. Ditt tonläge.
Välj bort entoniga, diffusa otydliga låtar. Välj bort favoriten du kommer ändå inte att göra den rättvisa. Med andra ord: välj den låt som får dig att "look good".
Andra strategiska draget är hur du presenterar dig själv när kameran är på. Jag som tittare måste gilla när du öppnar käften för att prata annars står jag inte ut särkilt länge.
Ta dig förbi klyschorna.
Igår åkte Anastasia ut. Jag tippade rätt om vilka tre som låg längst ned i gropen och krälade.
Anastasia har en gnällig röst, annorlunda visserligen men hon måste vara väldigt försiktig med vilka låtar hon väljer. Inget entonigt, gnälligt och jämntjockt. Så vad gör hon: plockar en helschysst låt "Sleeping satellite" och gnäller sönder den och åker tårögt ut.
Jaja.
Marie Picasso börjar likna en favorit. Hon är jätteduktig och har så mycket mer att ge. I vilken garderob har hon stått och mognat?! Hon går ut som en blond Donna Summer och kör Mother Finests "Baby love" så armhåret på mig står rakt upp.
När hon pratar vill jag lyssna och jag tror hon är en redaktions våta dröm. Hon är fotogenic - jag vet, jag har faktiskt plåtat henne för några år sedan (se bilden). Jag tror hon har en intressant story att berätta, hon är varm, ödmjuk och mycket motiverad och tacksam över att befinna sig där hon är. Hon är lyhörd och lyssnar till kritik.
Kort sagt: hon borde bli vår nya Idol. Och alla duktiga sångerskor i Sverige borde skaka av oro. Hon kan bli riktigt, riktigt stor.
1 kommentar:
ho
Skicka en kommentar