Nä - jag är förkyld. Det trodde jag aldrig. Vaknade halv fem och var utvilad(?). Hur är det möjligt? Försökte titta på Mac Gyver men det gick fetbort. På nån kanal visade de där tjatiga spelprogrammen. Det var fan det sista jobb jag skulle ta. Häromdagen såg jag en f d Fame Factory-elev skymta förbi. Snälla Ulrika - gör nåt annat!
Pratade med Rödluvan. Fick kisningar till svar. Tog fram min nya mobil och kollade ringsignaler. Då blev det fart på lilla Gumman. Hon krälade runt, körde bakgrundskör och blev helwild.
Sen var det dags för de vanliga morgonsändningarna.
Persson har släppt en bok. Värsta pådraget. Jag vet inte vad jag ska tycka om karln. Ibland är han bonn-korkad. Ibland är han go. Ibland verkar han vara politiskt livsfarlig och oförutsägbar. Ibland patriarkatisk. Ibland patetisk. Ibland oförargelig.
Innan det omåttliga hatet och missnöjet växte runt honom, hade jag ingen åsikt alls. Kanske vittnar det om min totala ointresse och oinsatthet när det gäller politik. Jag har en grunduppfattning och den ligger till vänster men allt annat däremellan - nada. Jag bryr mig inte - inte för att det inte är viktigt men för att jag inte har nåt att komma med, jag har ingen djupare kunskap eller insikt. Ingen lust.
Livet är lust - för mig i alla fall.
Att säga i vissa kretsar att man inte kan eller är intresserad av politiska frågor ger ett felaktigt sken av ointelligens. Det har man ju känt av från vissa håll.
Det är som att i orkesterdiket erkänna att hjärtat står still när tenoren och sopranen sjunger. I couldn't care less.
Det absolut värsta scenariot jag skulle kunna tänka mig är att i media behöva försvara mina åsikter, att få drevet att häcka utanför min dörr och ta en direktsänd debatt.
Så heder till alla som orkar och lyckas med det.
Är de egentligen psykopater- för det är ju inget fel på mig!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar