Skapa och du lever!

Jag älskar Internet. Hela världen eller stora delar av den ligger framför min toffelbeklädda fötter. Jag blir alldeles fnittrig när jag tänker på allt som finns att göra och upptäcka.
Alldeles nu har jag gjort färdigt min första fotobok. Har hittat flera ställen "där ute" där man kan sätta ihop sin egen fotobok. Ojojojojoj! Fattar ni? Inser med ens hur jag kan få ihop allt material som jag har gnällt om tidigare. Känner mig som en snorunge i en godisbutik. Ta, ta allt det du vill ha!
Och jag gapar och slänger mig över än det ena än det andra. Bildband, Facebook, fotoböcker, videobandspelare, projekt, hemsidor, formgivning, texter, foto, foto, foto...
Jag är en som en katt som traskar in i ny lägnehet för första gången: jag måste få gå runt, runt och nosa, lukta, hoppa, peta på allt innan jag landar. Får jag inte det: ska jag landa först och sen BESTÄMMA mig infinner sig oftast en skapande frustration. Fast man får inte snurra för länge. Det ger också frustration.
Ett är klart: dygnet har för få timmar och jag har ingen jolt-cola hemma. Mina marginaler för dygnet runt-arbete har aldrig varit särskilt breda.
Jag skapar, alltså finns jag.
Det är väl så det är.
Eller som fotografen Anders Petersen sa: analysera före och efter men när du håller på ska du bara köra.
Själv har jag svårt att analysera det jag själv skapar. Gör jag det blir det bara krystat. Sen, långt i efterhand kan jag skönja ett visst tema. När det gäller bilder är det vemod, melakonli och många gånger ensamhet.
Men att INNAN bestämma sig för att skildra det - not my cup of coca-cola. Därför suger konceptuell konst.
Big time.
Nu= disk och handla.