Så smyger det på. Från ett andetag till ett annat - ont i halsen. Hur är det möjligt jag är aldrig sjuk. Bälgar i mig vatten, tror på ett naivt sätt att det skall stoppas.
Plöjde reseboken i går. Skissade upp en tänkt reserutt. Det var ganska skönt att göra det för jag la vissa intressanta landskap åt sidan helt enkelt baserat på tidbrist och geografiskt avstånd.
Argentina börjar framstå mer och mer som en verklig plats. Och är man bara något intresserad av outdoor-wildlife - ja, då ska man dit.
Min fot fortsätter att spöka. Vaknar om morgonen och det känns rätt OK men med dagens ansträngning som igår då det blev extra mycket pulserar det och gör rent ut sagt skitont. Egentligen borde jag väl låta den vila och bara utföra vardagsmotion.
Och vart vänder man sig? Vårdcentralen? Skulle inte tro det. De lägger huvudet på sned och säger: vad tycker du själv? Ja, den frågan har jag fått - till och med med brusten blindtarm. Jag är fotograf inte doktor!
Jaha. En fotspecialist. Men innan jag får tid har det antingen gått över eller så är jag amputerad eller så är jag på andra sidan jordklotet.
Rödluvan har fått frispel, gräver och krafsar på kudden när jag ska sova. Vad står det för? Har någon spritt ut kattmynta i sängen eller vill hon ha uppmärksamhet. Hon brukar sluta med kind- och magmassage.
Addningen på Facebook fortsätter. Ett riktigt dött lik från SCA-tiden kryper fram ur katakomberna. Håret är klippt och jag kände knappt igenom honom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar