Har ni tänkt på när man intervjuar ett gäng ungar/tonåringar på en skolgård och frågar om mobbing så vet alla ungar vad som är rätt, vad som förväntas av dem att säga - just då. Kanske är det inte samma ungar som sedan vänder på klacken och stoppar klasskompisens huvud i toalettstolen och spolar.Men det är som att vi genom hela livet säger en sak och gör en annan. Både i stort och smått.
Några helger på raken har jag fastnat framför Deal or no deal, käkar min sena mysmiddag och sitter där som den patetiska medelålders varelse jag har blivit. Programmet är ju stentråkigt, Martin Timell kör sin Martin Timell-stil som säkert många tycker är mysig men som lika många irriterar sig på. Fråga bara mina brorsor vad det tycker om Martin Timells snickerikonst.
Likt förbannat sitter jag där. Vilar lite från datorn.
Det är inte så att jag inte kan slita mig - så intressant är det inte.
Om jag till exempel skulle skriva en kontaktannons eller någon skulle söka mig på det viset där man ska formulera sig själv och vad man letar efter skulle jag egentligen inte vilja ha en soffpotatis (även om jag i vissa ögon är just en sån) men jag vill inte ha nån som med avsky fnyser åt TV:n och underhållning.
Jag vet ju min egen balans: den mellan "Idol" och extensiella frågor. Lite av varje. Stort och smått. Solidarisk och självisk. Vänster och höger.
Isabella Scorupco, Susanne Reuter och allas vår Perbrandt har spelat in en film som utspelar sig i Kiruna och det handlar om en religiös sekt. De resonerar om behovet att finna sin grupp och sin klan. Ett ständigt tema.
Jag funderar: om man omfamnar både "Idol" och livsfrågor - till vilken grupp hör man då?
Ingen.
För grupper är sammanslutningar som oftast flaggar för särskilda frågor och ställningstaganden. Då jag har öppnat dörren till såna konstellationer, har jag omgående eller efter en tid vänt på klacken och marscherat ut.
Just då har jag känt att min kunskap eller drivt inte har varit stark nog men i efterhand har jag istället konstruerat förklaringen är att jag innehåller så många spretiga ingredienser att den ensidiga sidan hos den då aktuella gruppen har slagit ut all lust för det enskilda ämnet.
Men å andra sidan kanske jag drar för att jag har en populistisk nivå på mina kunskaper och när det är dags att fördjupa kunskaperna då ropar alla andra sidor i mig "kom hit istället - det är roligare!"
Jag kan därför tycka att forskning är nödvändigt rent generellt men verkar så trååååååkigt och insnöat efter ett tag.
Jag är ingen akademiker. Kanske jag bär ett småförakt utan att jag egentligen fattar det.
På TV talar man om hur farligt hårfärgningsmedel är som man köper i affären. De intervjuar nån från Råd & Rön och jag råkade somna om. Sen intervjuar de Mirre - hon från Robinson - som är frisör och som inte helt oväntat säger att vi ska använda frisörprodukter istället. Det är bättre.
För det första presenterar de nyheten som om det vore just en nyhet. Och det kanske det är - men jag tänker spontant att det kanske inte är så bra att färga håret överhuvudtaget. Oavsett om vi gör det hemma eller på salong.
Sen måste man ju förstå att det ligger i frisörernas intresse att vi gör det på salong. Det är lite svårt att köpa det argeumentet fullt ut. Splittrad som hårtoppar i frågan.
Sen kan man ju undra varför dessa fantastiska produkter inte finns ute i handeln. Det kan väl vi som konsumenter begära.
Jag menar, vi fotografer har ju inte patent på varken skrivarpapper, bäck eller minnekort. alla kan ju plåta men hur bra? Alla kan pressa ut färg i håret men det är inte alltid det blir snyggt. Eller hur?
Jag vill ha svar på den frågan - ska gnälla lite när jag träffar min frisör nästa gång.
Sen är det ju så - precis som med fotografer - att man uttalar sig ofta i frågor där man egentligen inte vet, man har ingen empirisk erfarenhet. Jag brukar då säga - det sägs att den här produkten är bättre om jag inte själv har upptäckt det.
När det gäller skönhetsprodukter särskilt krämer verkar det inte finnas nån expertis i handeln. I så fall måste man ju gå till en diplomerad hudterapuet. Om de nu ens kan svara på frågorna.
Såg på TVshop om nån kräm och rengöringsprodukter som en massa kändsiar gjorde reklam för. Jag veta att t ex Jessica Simpson och Cameron Diaz har problem med sin hy men att de har fått hjälp med just den här produkten som de anser är superb. Kan man gå på det?
Emellanåt tänker jag att jag inte borde handla på Lidl. Av flera anledningar. Men varje gång jag går till ICA eller Konsum som är alternativen här hos mig, får jag hicka när det är dags att betala. Uteslutande varje gång är det 40 % dyrare än vad jag tycker det är värt. På Lidl är det alltid tvärtom.
Lurar jag mig själv om jag handlar på ICA/Konsum och tror att deras produkter har mindre transfett och skit. Bara för ett par köttbullar är tyska - är det sämre mat?
Sen kan man ju undra om man inte hellre ska köpa mat som inte har rest jorden runt tre varv innan de hamnade här. Men bananer är ju bananer i vilket fall som.
Jag orkar inte längre. Jag vill bara lägga mig ned och offentligt erkänna mig vara den opolitiska och osolidarisk varelse jag faktiskt är.
Med kamera i nyllet och mikorfon hotfullt i fejan skulle jag också säga att det är fel med mobbing och transfetter.
Frågan är om jag skulle spola i toaletten?
Transfetter känns mer OK.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar