Det är kul att klaga när man är på gott humör!

I dag ska vi se om ostadig fikakontakt levererar eller inte.
Jag förutsätter att det vi har bestämt gäller - men vi får se.
Äter frukost och tittar på morgon-TV. Skiljer mig inte från övriga befolkningen. Man vill gärna tro att man är speciell och det är man väl i ett litet perspektiv. I ett stora hela är man en konsument som skall in och ut med pengar.
Mats-Eric Nilsson har skrivit en bok om maten i våra butiker, hur vi blir lurade på reklamen och innehållet. Han berättar att Mammas scans köttbullar är stekta/friterade i kotalg !). Inte underligt att det luktar som om brorsan har fisit i påsen när man sliter upp den.
Äter inte mammas scans - en annan bror är dock hooked. Fast i somras klagade han över lukten, att det luktade skit. Bäst att informera honom då om kotalget.
Äter Lidls köttbullar. Stekta i vaddå? Ångest, ångest.
Vad innebär det här i tidsförbrukning- egentligen - att steka köttbullar och baka bröd? Men det är ju inte bara de här varorna som har konstiga ingredienser. Hyllorna är ju fulla av det.
Och varför har vi inte tid?
Vi bor själva och måste göra allt själv.
Men till syvende og sisdt handlar det om prioritering.
Hur fördelar vi vår vakna tid, är det kvalitet på det eller är det mamma scans även där?
Det blir som de billiga t-shirten. Om jag ger fan i att handla på Galne Gunnar och går på fina gatan, garanterar det att det inte är en unge i Paktistan som har trampat runt i färgbadet.
Eller förväntas jag sy själv?
Slakta min kyckling själv?
Jag bor i en 1,5:a på en tvärgata till Sveavägen och mitt kök är mindre än en garderob. Jag kan inte ens sopsortera för det finns ingen plats under bänken.
Men det finns plats att rulla köttbullar. Värre blir det med brödet.
Äh, fan JAG IDS INTE! Låt mig äta kotalg, konstiga tillsatser och annat skräp. Jag ska ändå skita och dö. På tal om lukt.
Det som irriterar mig att man ska behöva ånga runt på stan som en ängslig medeklassråtta och leta fiiiiina produkter. Du kan anklaga mig för mycket men snobb är jag väl ändå inte!
När vi ändå är inne på snobberi vill jag (detta är färgat) ge en känga till alla dem (de är otroligt många) som verkar kokettera med att" jag tittar aldrig på TV". Jag tror, i de fall där TV finns i hemmet, att det är bullshit.
Att titta på TV verkar för evigt vara förknippat med en lägre klass, de som inte har nåt annat kultiverat att pyssla med. Tänk på det här - i amerikanska och engelska filmer markerar man alltid klasstillhörighet med två saker: den stackars arbetarklassen röker (alltid en cigg i handen) och TV:n står på i ny och i ne.
I medelklassen och överklassen är den aldrig på och ciggen - då den tänds - förs in och ut ur käften på ett elegant sätt.
På samma sätt (nu är det slakt på gång) koketterar ungdomar med att vara miljömedvetna. Som man återigen påstår på TV.
Det är nån bomässa i stan i helgen och en designersnubbe visar upp olika sovrum med olika teman. Ett rum är miljörummet. Inte helt oväntat är det lime/avocado/mossgrönt (gäsp) och möblerade med särskilda miljösnälla material.
Man säger sig ha frågat ungdomar, osäkert hur stort antal och var i Sverige. Miljöfrågor är tydligen viktigt.
Men så här tror jag: det är lätt att sitta på kaffe (gärna String på Söder) och ha åsikter i frågan men röka samtidigt eller stappla omkring i Reclaim the streets-kravaller och attackera bilar som står parkerade.
Det är patetiskt om inte mer.
Det är inte ett dugg förvånande eller upprörande att ungdomar har starka, radikala, svartellervitt-åsikter - det hör som till. They will snap out of it, sen blir de desillusionerade och sarkastiska medborgare som jag.
Vi lämnar miljön och gå vidare.
Designersnuben säger hur viktigt det är att möblera så att det är lätt att byta ut grejerna i takt med att trender kommer och går och stilen förändras.
Nu pratar vi inte om tio års-sjok och omtapetsering när hörnen börjar krackelera. Nä, snabbare byten givetvis.
Man säger att ungdomar i dag har mycket mer att säga till om, om familjens ekonomi, vilka semsterresor som skall göras och hur rum skall inredas.
Reporten: Det är dyrt att vara tonårsförälder.
Snubben håller med.
Snälla föräldrar, skärp er! Sluta ta er för pannan och undra om det är kronfogden som står och bankar på dörren. Reclaim the fucking home! Det är ni som bestämmer, fast det kan ju vara lika illa med tanke på hur ni konsumerar.
Sluta med den här ängsliga inredningshysterin. Och sluta, sluta med renovering i onödan.
Så fort nån ska flytta från en lägenhet börjar man med hysterisk omstyling till och med renovering, som slutar med att det penningstinna par som flyttar in börjar direkt renovera innan klistret på de förra tapeterna har torkat.
Nöj dig! Lägg krutet någon annanstans. Stek köttbullar och baka bröd istället. Hahahaha.
Jag tittar vidare och noterar på nyheterna att självmordsförsöken bland unga tjejer har gått upp. När de visar diagrammet ser man att toppen var som högst runt 1974.
Jag blir mer nyfiken på vad som hände då.
Slutligen: det kommer en ny svensk film som utspelar sig i Luleå. Det verkar som att ingen av huvudpersonerna talar med dialekt. Vi har väl inte så många tunga skådisar att slänga in på banan, men de kan väl anstränga sig åtminstone. Nåja, jag är inte förtjust i svensk film men den här kan ju vara lite rolig att glutta på men så såg jag att Rolf Lassgård ska vara med och då -
they have lost me.