En dag som alla andra

Idag har jag kört dubbelpass: först Bas-gympa och sen yoga. Jag har gjort mig förtjänt av kaffe. Min nya mobil som jag inte har betalat en spänn för har legat på laddning över natten. Hej då LG och goddag Nokia! Jag tror jag har gjort en uppgradering. Helt övertygad förresten. LG-tfn var inte särskilt bra, upptäckte jag efter hand. Min nya ska jag vårda ömt.
Har också bytt signal. Ice, Ice Baby - gone, gone Baby. Fast jag gillade den, byter kanske tillbaka. Vi får se.
I natt drömde jag om Top model som bara på gick och på gick i det oändliga. Måste se nåt annat ikväll.
I går printade jag bilder som har legat på "tork" över natten. I dag skall här lamineras! En del ska skickas iväg. Tänkte påminna brorsan om hur vacker panoramautsikt han har på sommaren. Den är minst lika vacker nu. Fast det kanske är försent. September är bäst.
Till helgen är det klassfest i Boden. Väntar på rapport.
Jag ska på en annan fest. Sägs vara en födelsedagsfest men det verkar lukta avskedsfest fast man får inte säga "hej då" eller avslöja framtidens verkliga natur eller nåt sånt... Jätteförvirrande alltihop.
Men jag håller käft. Hade inte tänkt diskutera det med någon på festen. Känns rätt omotiverat, om man säger så.
Lite dramatik förgyller vardagen eller hur?
Det som är stort för somliga är småspik för andra. Livet är relativt, även under en och samma dag.
När man yogar eller mediterar eller bara sitter och tar det lugnt eller gympar eller stretchar, när tanken bara poppar omkring, kan man märkligt nog under loppet av några minuter gå från glädje och förnöjdsamhet till oro och ledsamhet.
Hände idag.
Lyckades bara genom att fokusera här & nu som hon tjatar om på yogan att möla bort både den ena och andra tanken så bara ett lugn infann sig.
Sen dök Rödluvan upp och dusch och laminering och samtal och fotografering...
Att vara still i tanken är ingen lätt sak men det går precis som stela leder att träna upp.
Tack och lov annars var man körd.
Ska gå på minisopping tur och handla kattsand för den kommande kollovistelsen. Måste upp på vinden också. Vet inte varför jag alltid drar mig. Måste hämta lite höst-vinterkläder för nu är jag less min T-shirt uniform. Men det är så enkel klädsel när man ändå går och skrotar.
Känner mig ibland som en jättebäbis med sparkdräkt och haklapp.
Snart är det dagsför Argentina.
Gruvar mig lite. Inte van att resa längre. Är bekväm och lite ängslig nuförtiden. Men det blir nog bra bara jag har bytt plan i Madrid.
Nu pratar du med hon som drog till Indien i flera månader. Så fort man rostar ihop.
Det kanske är som att cykla. Första gången efter ett uppehåll ömmar arslet sen är det bara att köra på.