Det rasslar till i min mailbox och några kontakter från förr addar mig på Facebook. En del umgicks jag med då det begav sig, andra inte. En del har jag glömt, en del har jag funderat på under åren. Några vykortshälsningar i allra bästa välmening. Det blir nog inget mer än så. Jag kanske inte önskar det heller. När folk från förr gör sig påminda är det som en bekräftelse också på att man har levt, ens minnen är inte fejkade fantasier uppe i huvudet. De finns, de har också åldrats och det är som lugnade känsla.
Det är gulligt när någon åker på 97:an upp mot Harads och passerar Vittjärvs-skylten och undrar varje gång vad som blev av mig.
Ett tag kändes det som om jag inte hade existerat. När jag la ned luren tystnade ljuden. Som en B-kändis som inte får några gig längre.
Jag tror Facebook är genialiskt ur den synvinkeln. Men nåt mer än vykort är det inte. Men vykort är bra det också.
En person som jag känner ska ha en inflyttningsfest. Tjugofem personer är inbjudna, de flesta par. Ett par vill ha med sina barn på festen i åldrarna "virännerruntochvåraföräldrarmåstepassaossåviintespringeritrappen". Tydligen har det varit fest tidigare och barnen har taggat med. Satte sordin på stämningen.
Vad säger man?
Visst. Man kan ta ett medelhavsgrepp om det hela och låta alla åldrar vara tillsammans. Ser så mysigt ut när man är utomlands, eller hur?
Men det är inte alltid mysigt här hemma i Sverige när det är svinkallt ute och det är en begränsad ytan att röra sig, inte en utomhus restaurang i Grekland.
Jag tycker nej. Hade det varit min fest hade jag sagt nej.
Jag hade en födelsedagsfest en gång, en tjejfest. Inget hallihallå utan mat, lite vin och slisk. En av mina kompisar (numera bekant) som tyvärr av eget beslut har hamnat i perferiet, tog med sig sin son på festen för att pappan skulle få "vila" (grr- kvinnofälla).
Vad hände? Jo, hon satt fjättrad med ungen som för övrigt uppförde sig exemplariskt och tog inte del av själva festen.
Att dra med barn på fest när man egentligen inte behöver, kanske är för snål för barnvakt att att göra en otjänst mot sig själv och alla andra.
Så är det bara.
Detsamma gäller IKEA och andra "roliga" affärer. Ungar hatar sånt. Men där finns ju i alla fall ett lekrum.
Jag är inte så förtjust i konceptet barn. Jag hatar truckvagnarna lattemorsorna skjuter framför sig på stan. Jag avskyr det här medelklass-curlandet med ungarna. Jag skulle aldrig köpa Mama, Vi föräldrar eller nån annan barnrelaterad tidning. Enkelt: jag har katt.
Jag är nog hård, ensidig och självupptagen. Men jag vill inte ha en fest där ungar mölar sig in genom dörrspringan. USCH!
Tacka vet jag sånt här -
http://www.blocket.se/vi/13019688.htm?ca=11_s
De får gärna smita in!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar