Min telefon är nixad men jag är kund hos Bredbandsbolaget. De får ringa.
En trevlig smörig kille ringer på uppdrag av B. Han talar med västerbottnisk dialekt, det låter trevligt.
Hejsan svejsan. Hej Inger, hur mår du idag? Vi har märkt att du har varit en trogen kund hos oss så vi vill ge dig något extra.
Skippa säljsnacket och get to the point, tänker jag men väljer att vara lite mer tillmötesgående än vad jag vanligtvis brukar.
Vilken mobiltelefon har du, Sony eller Nokia?
Där är det stopp med trevligheten.
Med torr röst säger jag: spelar det nån roll?
När det efter några repliker visar sig att jag har Telia, är nöjd med abonnemanget och har knutit upp mig på ytterligare 12 månader, blir det en kovändning och snubben säger fort: Ja, då får jag tacka för mig.
Nej vänta lite nu, ropar jag snopet. Vad var det fina erbjudande då?
Det handlade bara om mobilabonnemanget, jag är ju inte dummare än så men det blev så märkligt när han först smörade som fan, krattade manegen och sjöng mitt lov, bara för att tack och hej-leverpasteja mig när det som presenterades som en bonus, en extra present nästintill egentligen var nåt jag skulle köpa.
Sluta ring till mig - det är lika bra. För i grund och botten gillar jag inte att göra affärer med en osedd häst.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar