lördag 1 september 2007

På Lidingö kan ingen höra dig skrika

Ny månad - 1 september. Tre månader till jul - nästan. Det är så det svindlar. Ska du göra nåt ordentligt i höst måste du sätta igång nu! Nu eller aldrig.
Åkte till Lidingö idag och gick på megapromenad med Linnea. Backigt värre. Vi var ute i två och en halv timme varav parkbänkspaus på 30 minuter. Mellan ön och Värtahamnen körde ilskna båtar omkring runtruntrunt och störde ljudbilden.
Lite känslig för ljud som bekant.
Två timmars promenad - inte illa, skulle vilja gratulera mig själv.
Plus: Kycklingtortilla
Minus: Träningsvärk
Har funderat på människans behov av ensamhet kontra flock. Hela livet går man omkring och letar folk som en själv, folk man känner sig bekväm med, folk man kan bekräfta sig i, folk som ser en och folk som lyfter upp en.
Denna önskan att hitta en familj som inte nödvändigtvis delar samma blodgrupp, kan driva en till alla möjliga märkliga situationer.
Har du någon gång gluttat på gardinen till en grupp männsikor som förenas av samma intresse, en liten bit av verkligheten som fyller hela deras tillvaro? En homogen flock som uppför sig och tycker lika om det mesta.
Det ger en ganska skönt och trygg känsla. Till en början.
Men när så nya saker och ämnen dyker upp som man skall förhålla sig till, tittar flocken ängsligt runt i gruppen för att snabbt ta reda på vad man egentligen skall tycka och framför allt hur man ska bete sig.
Handlar det om religion används ordet sekt regelbundet.
Det som är igenkännande för sådana konstellationer är en viss sorts självgodhet. Den som ifrågasätter eller bara är sig själv passar inte in, blir körd på porten eller drar själv.
Självbevarelsedriften ger oss verktyg att stanna när det behövs men att gå när det är dags.
Frågan är bara: när?
Nu börjar lördagskvällen och mitt arbetspass står inför dörren.

Inga kommentarer: