tisdag 18 september 2007

Igår kväll gjorde jag ett misstag. Jag stängde av mobilen när jag var hos Susanne och glömde att slå på den på vägen hem.
Vaknade imorse och upptäckte att jag hade missat ett viktigt samtal från en tidning. Uppdraget gick istället till en annan fotograf!
Fan, är allt man kan säga.
Någon timme senare ringde de igen och gav mig ett nytt uppdrag – plåta hälsodrinkar.
Röjer runt i lägenheten och skedar i mig ärtsoppa. Tittar på Ellen Degeneres show och säger högt: hon skulle jag vilja träffa. Hellre henne än Oprah, om det vore ett val.
Ellen verkar var mysig och lagomt puttrig. Dessutom dansar hon bra och nej, jag är inte lesbisk.

Friskis tidigare idag. Kroppen kändes som en tunna med cement. Nåja det går upp och ner. Jag hoppade runt så gott jag kunde.

Slötittar på en film ”Rocksystrar” med bland annat Goldie Hawn. Man undrar vad hon har gjort. Kvinnan ser fortfarande ut som en tonåring (helt opassande – hon är en bra bit över femtio) och brösten ser förjävliga ut. De är så uppumpade att hon måste luta sig bakåt för att hålla upp det hela.
Det går fetbort.
Dessutom säger hennes rollkaraktär att hon inte använder underbyxor. Och hur äckligt är inte det?! Sätt dig inte i min soffa – jag har ingen men om jag hade…

Pratade med brorsan på telefon men det slutade med att jag la på mitt i allt. Han har en jävla attityd som jag avskyr. En tendens att avfärda artiga, konverserande frågor man har. Han berättar nåt och frågor som jag ställer blir konstant avfärdade ganska brutalt. Svaren är: skit du i det, det är inte intressant etc. Jag fick psykbryt, blev lagomt förbannad och sa vad fan väntar du dig att jag ska säga? Det blir ju en död konversation och nu ids jag inte snacka med dig och sedan slängde jag på luren.
Det gör jag inte ofta bara när gränsen är passerad.
Alltså det här är inte första gången det händer, att konversationen blir ensidig, där jag inte får ställa en enda fråga som HAN kanske tycker är ointressant, onödig eller att han helt enkelt inte ids svara på dem.
Med ens kände jag, det bara rann över mig: vad fan ska jag dit för?
Så det blir ingen tur i höst. Vill inte slösa pengar i onödan. Slantarna har rullat som besatt, har haft mängder med utgifter den här månaden. Ska jag resa och uppleva något tänker jag få utdelning. Framför allt vill jag inte åka till det förväntade.
Ursäkta alla svordomar men de passade in.
I alla fall - ibland är det skönt att nån annan beslutar åt en.

I går plöjde jag Eva Nordenstams bok ”Att förlora pappa” som var en riktig pageturner. Välskriven, jämn, intressant och för mig igenkännande. Jag hoppas verkligen att hon får all medial uppmärksamhet och tillhörande pengar.

Imorgon är det en stor dag för oss här hemma. Stygnen skall plockas bort från Rödluvans mage och dräkten skall slängas i soporna. Hon har tråcklat av sig den flera gånger, så det börjar bli dags.
Så småningom ska hon på date med Tigger hos Susanne. Vi ska se om ungdomarna står ut med varandra. För vi vill göra livet lättare för oss två.

1 kommentar:

Anonym sa...

Sina vänner väljer man, sina syskon får man.