tisdag 11 september 2007

Min katt går klädd i sparkdräkt

Det tar på krafterna att vakta en katt med tratt som 1. vill ta av sig den hela tiden 2. fastnar i sladdar och stolsben 3. ramlar ihop i en hög oförmögen att ta sig upp.
Jag googlade på nätet och fann inlägg i debatten, till och med ett mönster på en dräkt att skydda såret med. Good bye, trattjävul!
Sagt och gjort, klippte av ena ärmen från en korallfärgad, semitrashig munkjacka modell tidigt 90-tal. Sedan klippte jag ut hål för benen. Sen var det bara att vänta ut henne från under sängen där hon låg och tjurade. Hämtade sopkvasten, skrämde henne lite och hon trippade försikigt ut.
Bort med tratten, på med sparkdräkt. Rödluvan tittade tacksamt på mig och förstod vad jag höll på med. Min tolkning.
När dräkten var på plats frisserade jag hela skapelsen och klippte till den lite här och var. Jag lyckades till och med sy ihop den lite på ryggen med nål och tråd, fortfarande med dräkten på och hon låg stilla och lät det göras.
Puh!
Nu har hon börjat äta så smått, varit på lådan men ligger ändå och trycker under sängen.
Den här sparkdräkten skall dokumenteras, var så säker. För medeltidsfreaks kanske tanken går till en 1300-tals surcot (armlös överklänning) medan 60-tals fans förnimmer skipants.
Alla andra ser en vinglig katt i en sönderklippt ärm.

Annars är jag i stort behov av toning och hårinpackning.
Sitter också klädd & klar för ett pass på F & S om cirka en timme. Lagom lång tid att vara borta från sparkdräktskatten.

Inga kommentarer: