Även för de mest väletablerade kulturarbetare är arbetslivet hårt. Det är bra med drömmar och mål (ibland verkar jag sakna mina) och att tro att de ska inträffa och att man skall nå höga ekonomiska höjder.
Tricket är att vara realistisk utan att hålla tillbaka sig själv.
Hur gör man det?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar