Sliskiga boken

Åh, jag har fått en follower som läser min blogg eller så googlar Yah-man konstant på the slick book och skriver sina kommentarer. Den nyaste var lite mer soft i kanterna och hävdade inte denna gång att jag var dum i huvudet. Tack. Till honom ska jag i alla fall säga att: häng kvar - jag ska lista mina favvisar i genren. Vi kanske har nåt gemensamt. Ackorden du skrev är inte så pjåkiga faktiskt. Särskilt maj-ackord har en vemodig & melankolisk flair som jag gillar.
Och. Med the slick book (kanske jag ska förtydliga) syftade jag inte på - glömde faktiskt bort själva boken - notboken, utan en samlingsskiva. FAST det spelar mindre roll (boken är tjock, omfattande och mer jazzig vill jag minnas). Men jag tyckte Airplay var alldeles för sliskiga även då det begav sig. De förstod jag mig aldrig på. Jag sa det högt utan att bli lynchad!
Pingstvänner=västkustpop gäller dock fortfarande. Inget moln över vännerna. De gillar sånt. Som söderkids gillar indie. Hand i hand.
Återkommer som sagt. Jätteroligt ämne!