Vet nu hur lätt det är att tina räkor med en katt i lägenheten? Jag vände mig om och en fryst räka låg på golvet. Tålamod, gullet!
På väg till jobbet imorse - nyårsdagen, en del är fortfarande på väg hem från nyårsfirandet - hittar jag en en DN-bilaga som ligger på ett rött brandslangsskåp i tunnelbanan. Va bra! Nåt att läsa nu när City och Metro har lov, tänker jag och går fram. I lurarna har jag Marillion och av nån anledning har man taskig vidvinkel när man lyssnar på musik.
Jag går fram lyfter på tidningen och märker att den är kletig och fläckig. Usch! tänker jag och ska backa därifrån för att upptäcka att jag står i en pöl av spyor. Nån annans alltså.
Fy fan!

I tunnebanevagnen raglar en kille runt, asplakat. Han håller sin tilltrasslade MP3-spelare och lurar i händerna. Han går runt bland folk, jag fattar inte vad han vill, jag vill bara bli lämnad ifred efter att just ha blivit förnedrad av nån annans spyor. Jag går därifrån. Men han fortsätter runt med sin bedjande hög av tekniktrassel. Efter en stund gårdet upp för mig: han vill ha hjälp att reda ut trasslet!

För övrigt var det livat på tuben i går kväll. Hatar att bli omringad av ett gäng skrålande ungdomar. Jag bytte "kupé". Står inte ut.

Jag gillar fyrverkeri. Tycker det är vacker och jättemaffigt men jag kan avstå från den synen när man fattar hur dyrt det är. Kan någon kommun rättfärdiga det här slöseriet?

Nu börjar Ivanhoe. Det var under några år filmen inte visades på TV. En hjälpsam torrkvist i föreningen kopierade då filmen åt mig tillsammans med en en hög andra, bland annat hela serien Jag, Claudius.
Jag hade satt in annons i föreningstidningen Silversparren, och William de Corbie - som vi kallade honom - svarade. Varken före eller efter har jag talat med mannen mer än högst tjugo ord om ens. Så torr var han!