...jag är absolut inte otacksam över min lägenhet tro inte detta men att bo på liten ytan ställer krav på en som man ibland inte kan upprätthålla. Liten yta=damm jämnt. Sängklädesdamm blandas med brödsmulor. Det finns inte en vrå som inte bli ansatt. Att städa är ett pyssel om inte annat. Först flytta en massa saker från en plats till en annan för dammsugningen sedan svabba för att, när det har torkat, ställa allt tillbaka.
Försöker hitta en särskild rutin i det här men byta grepp emellanåt för att få bukt med uttråkningen. Jag lagar hellre mat om man säger så. Även det blir trist i längden.
Allt blir trist i längden.
Det gäller att variera sig. Det gäller väl folk och relationer skulle jag tro. Hitta nya grepp att ta om halsen på folk!
Det är förmodligen en anledning varför förälskade par faller ur förälskelsen efter ett tag.
Man kanske ska göra som Mia Farrow och Woody Allen gjorde - bo i varsin lägenhet. Utom de incestuösa inslaget då. Det bör man vara utan. Snacka om osund relation.
Vad är det med min katt som ligger och gör hitler-hälsningen hela tiden? Jag har närt en smygnazist vid min lägereld!
Undrar hur många par som verkligen är förälskade i personen mittemot eller om det är så att de är förälskade i det faktum att någon annan finner dem attraktiv?
De som förespråkar arrangerade äktenskap anser att man inte ska bygga varaktiga relationer på förälskelser. Så då gör man tvärtom.
Går det att hitta ett mellanting?
Varför ska man alltid behöva köra pendeln i botten åt motsatt håll?
Det är väl enklare så förmodar jag.
Funderar över tankens kraft. Kommer inte så långt verkar det som. Erkänner rent teoretiskt att Kraften finns men förstår inte att styra den fullt ut. Inte ens tio procent verkar det som emellanåt. Gjorde jag det skulle jag definitivt tänka annorlunda. Det kräver kraft att tänka annorlunda. Man har omgivningen att fajtas emot.
Och sig själv.
De som inte förstår tankens kraft alls, de som avskriver det hela som flum är dem som bara hör ytterligheten prata: du kan tänka dig frisk betyder i deras öron det är ditt eget fel att du är sjuk.
Fel eller inte. Vi sätter värderingar där inga finns. Inte på rikt' i alla fall.
Det är svindlande att inse att allt vi ser runtikring oss är konsekvensen av tankar.
Asfalt, sladdar och trafikljus.
Hjärnan i arbete.
måndag 21 januari 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar