Tog en långpromenad igår och upptäckte följande: foten mår så mycket bättre! och med det en bit av liv som kommer tillbaka. Nu kan jag gå mellan toan och rummet utan inneskor - det ni! Vilket jag inte gör för jag kan tänka mig att sköter man inte om det här, blossar det upp likt urinvägsinfektion. Har du en gång fått det...
Mamma brukade vara livrädd för nickelallergi. När hon såg mina örhängen och ringar som jag hade kom förmaningarna: vänta du bara... men inget kom.
Åh, om jag ändå hade haft inlägget i Argentina - sicken skillnad det hade blivit. Och det har jag bara mig själv att skylla, att jag inte tog itu med det mycket tidigare.
Man kan svälja mycket men inte hur länge som helst - det bubblar upp till ytan så småningom eller i det här fallet upp till fotsulan.
Såg nåt fantastiskt på gympan idag. En person (som jag inte har sett sedan en bra stund före Arg-resan tror jag) har tappat massor i vikt. Hon (jag tror det är en hon - trots att hon har så kortklippt hår och manlig stil) var oerhört överviktig tidigare. Jag menar magen hängde i en jättebag långt ned på låret närmare knäet. Nu var den borta! Om det har skett på tradtitionellt vis eller med hjälp av operation vet jag inte. Det såg i alla fall jättekonstigt ut och otympligt. Kanske var det bara löst skinn efter en kraftig viktnedgång.
Nu var magen borta. God for her! Annars såg jag en man som jympade i sockorna... svarta var de dessutom. Men han halkade inte - vad jag såg. Snyggt!
Mitt balanssinne är inte det bästa. Annars kan jag säga att jag gör framsteg - i fall nån bryr sig - det går betydligt lättare nu än tidig höst. Rätt håll antar jag.
Vilken musik som bjuds på är olika från en ledare till en annan. Man får ha stor toleransnivå. I dag var det två som gick fetbort.
Två artister som jag tycker är överreklamerade är: Petter (nästan patetisk) och Lill Lindfors, som inte kan sjunga men har andra kvaliteter vilka jag inte har någon aning om. Har svårt för hennes röst.
Röster är ett känsligt ämne tycker jag. Jag gillar varma (vem gör inte det) mörkare klang, gärna rispigt men inte italiensk rispigt. Det får inte vara nasalt, gällt eller uppe i diskanten. Jag undrar om de som har en väldigt gäll stämma, om de hör hur illa det låter?
Förmodligen inte.
I slutänden är det en smakfråga. Men är det nån som gillar gälla röster?
Nu ska jag hoppa ur badrocken efter min dusch och klä mig, för nu är det kväller.
God kväll, gott folk!