Ecco, stålar och stekare

Umberto "Rosens namn" Ecco gästar Malou TV. Man pratar om kärleken till böcker och litteratur, om varför de skrivna ordet är ett sånt sprängstoff. För ovanlighetens skull tar inte intervjun fart. Jag funderar varför han är inbjuden för att samtala om en bok som är 20-25 år gammal. Mannen har gjort flera omskrivna böcker sedan dess som knappt nämns.
Fast andra saker sipprar fram. Till exempel att karln har 30 000 böcker hemma i lägenheten men äger 50 000 samanlagt. Att han är med i nån frimuraraktig orden för bibliofiler - vi är galna. The mild madness.
Jag får god känsla av karln.
På tal om madness: en ny musical har premiär i helgen "Dr Jekyll och Mr Hyde". För första gången är en musikal barnförbjuden! Man blir ju lite sugen... Vilka effekter har de hittat på? Mitt musikalintresse stendog efter "Hair" och "Jesus Christ Superstar".
Älskade det gotiska 1800-tals temat när jag var liten. Edgar Allan Poe är en annan favorit. Gissa om valven i Edinburgh är right up my alley.
Vidare. En dam som jag tidigare (långt tidigare) har haft fördomar mot (erkänner!) är Linda Lampenius, violinisten från Finland. Jag har ändrat helt uppfattning om henne. Hon verkar vara en varm och snäll tjej med lagomt mycket skinn på näsan.
Temat för denna vecka har varit att vara rik och alla ingångar runt det ämnet. Intressant verkligen. Man har pratat med trissmiljonärer - dels dem som har satt sprätt på allt och dels dem som har puttrat på med sina vanliga liv. I Sverige är det senare vanligare. I England till exempel får man frispel och köper slott för pengarna och vill verkligen köra klassresan fullt ut.
Tror du att det beror på Jante att detta inte sker i Sverige?
Det gör inte jag. Att köpa slott och andra hysteriskt lyxiga saker kan ju inte vara målet i sig.
Jag tror snarare eller jag vill tror att det finns en grundtrygghet i det svenska kynnet som yttrar sig på det här viset.
En kompis sa till mig en gång att skulle man vinna en ofantlig stor summa pengar typ 50 miljoner, förändras livet, det blir konsekvenser om man helt lämnar sin typ av livsstil.
För vem av dina vänner kan hänga med på dina shoppingturer om det skiljer 50 miljoner mellan er? Antingen får du bjuda eller...
Det går en stund sedan faller allt.
Men det är inte Jante. Inte alls.
Det är samma kraft som du tittar dig i spegeln och är inte nöjd med vad du ser. Små korrigeringar i all ära men du skulle inte vilja vakna upp en dag och inte känna igen dig alls.
Jag tror att det är samma sak med din livsstil efter en storvinst. Det bör fortsätta med små korrigeringar om det finns behov till det men stora operationer är inte av godo i förlängningen.
Men det behöver inte vara 50 miljoner som sätter stopp för umgänge.
En killkompis berättade för mig att han umgicks med två killpolare regelbundet. Han själv var först arbetslös sedan hade han ett lågavlönat arbete. De andra två hade bättre jobb och därmed bättre betalt.
När de skulle umgås skedde mötena alltid på krogen eller puben. Det gick en stund för min kompis men han kände hela tiden att jag har inte råd med det här. Ofta fick han backa med tom ficka, varpå de andra två snubbarna sa: vi bjuder dig.
Det gick en stund.
Men sen var det stopp.
"Kan ni inte ses på annat vis" försökte jag tipsa min kompis om. Men de andra två ville inte det, att sitta hemma och mysa emellanåt, äta, dricka McEwans och titta TV. Det var tydligen uteslutet. Så mig veterligt föll det liksom ihop lite av sig själv. Som jag blev berättad.
Och nu som sagt pratar vi inga miljoner.
I dag är det fredag. I Stockholm sjuder nattliv och ny krog/uteställe öppnar "ett stenkast" från Stureplan. As if I care. Linda Lampenius hatar Stureplan-stuket. Heja Linda!
För två år sedan fick jag klart för mig mig vad "ett helrör" betyder. Jag vet fortfarande inte bakgrundsbetydelsen till ordet "stekare". Någon?