Tillslut har jag lyckats bestämma mig: det blir samma F & S-kort som förra terminen. Det är bara fyra pass som skiljer.
Hittade en ny bok som passar just nu. En oläst historisk roman har stått i min bokhylla typ tretton år utan att bli sedd. Visade sig vara välskriven (efter mina mått) och intressant.
Det är väl så att vissa företeelser, vissa beslut, vissa människor måste mogna. Plattityd förvisso men hur länge skall mognaden hålla på?
Åkte bil i natt, i en dröm. Körde förbi infarten till scoutgården Högaberg (gammal SCA-tillhåll) men ändå var det scoutgården i Skåne, utanför Sjöbo.
Vi - Fia & jag - stannade till bilen och hoppade ut för en bensträckare. Så såg jag paviljonger och vikingatält och över ängen kom Padraig och Gröne springades.
Märkligt.
Vi tänker alla i halvlek: blev det inget mer och vad ska jag göra återstoden av dagen? Är vi sysslolösa? Fast även dem som vadar i måsten många gånger på grund av familj och barn, tänker samma sak. Jag undrar om medeltidsmänniskan tänkte samma sak? Tvivlar. Och den som trampar runt i Pakistan koncentrerar väl sig mest på att överleva och när alla klassiska behov är tillgodosedda - då kommer funderingarna.
Syrrans citat: aldrig får man vara ritkigt glad.
Men som en kompis riktigt påpekade och det är sant: det är inte hur man HAR det utan hur man TAR det.
Blir man gladare av det ansvaret?
Svar:.................................................