Teatern har gett mig ett roligt uppdrag - affisch, flyer och visitkort. Tjoho liksom! Älskar lay-out och formgivning. Men det är mer praktiskt pyssel än klassisk kreativitet, vilket man inte fattar till en början.
Det gäller att ha ordning. Den lilla tysken i mig jublar. Det är full kamp mellan de två: hippien och han. För visst är en liten tysk av manligt kön? Konstigt vore annars.
Hippien, som har legat gömd och bortglömd, är utmärglad och irriterad och tar tyvärr igen det på ett sätt som inte gagnar någon än den late: allt från dammråttor till otillfredsställande arbetsinsatser.
Det är ju så med obalanser. Nånstans sipprar behoven fram tillslut.
Tog paus och på toan slår det mig: grafisk formgivning är som livet självt.
Först jublar du - wow, jag ska få göra nåt kreativt! Ramarna är fria det är bara att sätta igång. Så stirrar du på ett vitt, tomt blad (digitalt visserligen på skärmen) och tänker: och nu då?
Så börjar du bena ut alla måsten, för det ena tar nämligen ut det andra. Allt måste balanseras och passa in med varandra. Så, din favoritbild blir för otydlig i det här sammanhanget. Det fattar till och med du. Och väljer du ett visst typsnitt, kanske det i sin tur utesluter något annat formgivnings trix.
Så där håller det på.
Ta-dah! När verket är klart, tittar du på en mängd beslut som är tagna inom fasta ramar. Det blev kanske inte så originellt. Men utan önskemål och begränsningar är det verkligen inte någon garanti att det hade blivit bättre. Det hade bara gett ännu mer kreativ ångest.
Rita vad du vill!
Sjung vad du vill!
Bli vad du vill!
Det som är den stora skillnaden är att uppdrag slutförs, faktureras, används och arkiveras men ditt liv då?
Är det Tysken eller Hippien som skall rule the world? Kan de samsas? Kan man ha två chefer? Och vems beslut gäller när det verkligen gäller?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar