Brevskrivning och andra kommunikationer

Långt innan mail, sms, facebook och blogg var jag en oerhört flitig brevskriverska. Det märkte jag om inte annat i somras när jag plöjde igenom eller sorterade igenom (kastaochspara) när vi röjde mammas hus. Jag skrev och fick svar. Jag fick brev och jag svarade. Undra hur mycket pengar i frimärke? Nåväl.
Idag har jag faktiskt kvar en brevvän, vilket inte många har. Det är en brevvän som jag träffar också, ibland blir det hos mig, ibland hos henne. Vi hörs via mail också om det är brådskande.
Det är jättemysigt att få brev från henne! Man öppnar och tittar in i en värld som inte är ens egen. Det är skönt att läsa om saker som jag egentligen inte förstår eller kan säga något initierat om. Jag lyssnar men förväntas inte reagera där och då. Det kan lätt bli krystat i det verkliga livet. Så i brev berättar vi sånt som också inte är så intressant eller sånt som förväntas ett svar eller reaktion, nåt man bara vill berätta. Man kan tjata utan risk! Det är i brev man kan "skriva av sig" om något tekniskt runt sitt jobb, en häftig men ointressant dröm, studier etc etc.
Vi har också flera pågående diskussioner som seglar upp då och då.
Så kan jag känna med bloggandet. Jag förväntar mig inte att någon skall tycka att en slapp eftermiddag, där jag somnar framför TV eller mina lovord över min katt är varken intressant eller nåt att fästa sig vid. Det är ett enda penseldrag bland flera som bildar i alla fall en liten tavla (plattityd) som talar om vem jag är, vad jag gör, vad som går genom huvudet på mig.
Det faller läsaren fritt att skumma och leta fritt efter nåt att suga på eller irritera sig över.
Därför tycker jag lite synd och Yah-man och hans "musikkännar vänner" när det förmodligen finns så lite i min blogg som passar hans intresse.
Därmed inte sagt att han alls läser den.
Tillsist: det är svårt att odla brevskrivning för det krävs ungefär lika mycket engagemang frn båda håll annars dör den typen av kommunikation och övergår till något annat verktyg.