Kött, kött, kött - inget för mesiga veggisar

Nu har jag ätit min första biff. KÖTT med andra ord. Argentinskt kött får vi lov att tro. Mycket gott. Allt var gott: salladen, köttet, vinet, brödet, lilla pirogen, potatisen. Full vrålmiddag för 80 kr.
Vi var på restaurang och pratade inälvor, film och resehistorier. Claudios son Alexio var med och dealen var enbart engelska runt bordet. Engelska med tung spansk dialekt är... hur kul som helst.
I Argentina ätar sin middag sent. Senare än nåt annat jag har varit med om - om vi bortser från en försenad bankett på Pestknäcke (Medeltidsvenemang) i Skåne 1997, då maten kom in klockan två på natten på grund av havererat kök.
Fast det blev en sen middag igår också på grund av konstig flygtid. Då kom maten in klockan två på natten. Uppochnervända dygnet. Och det är klart äter man sent finns det risk för sömnsvårigheter. Jag somnade inte förrän fem. Kan också bero på att det var smått obekämt och ovant att sitta upp och sova. När gjorde jag det sist?
Jag är fortfarande vaken - om man säger så - men det gungar som om jag har suttit på en färja.
Vi har också grävt i Marias garderob och planerat två olika klädplåtningar. Den ena på kyrkogården jag har tjatat om innan jag ens åkte och den andra på vårt kommande hotell i Uruguay. Tittade på hotellbilder via nätet och fick en fotoidé. Marja hänger på så det är hur kul som helst.
Det blir tajt schema och högt tempo i Montevideo. m ska hinna med jobb, jag ska plåta och så glo lite på stan.
Jag har bestämt mig för att inte härja upp till nåt vattenfall. Missar säkert nåt men det kan inte hjälpas. Det finns massor med saker att göra här och jag kommer inte att ha tid. Hajja - det tar tjugo timmar dit (ett dygn med andra ord) sen ska man hem också. Eller tillbaka heter det väl.
Det känns bra att ha kommit till ett beslut.
Sånt är alltid befriande.
Over and out.