Tänk om vi var tysta...

Nån sa nåt om det papperslösa samhället. En annan sa nåt om det sladdlösa. Det finns massor med tekniska produkter utan sladdar men har jag fel om jag säger att jag inte vill ha batterier. Jag litar inte på sladdlöst. Skeptisk.
Inköpen tar aldrig slut. Måste fortfarande investera i kameraattiraljer: två paraplyer, reflexskärm och stativ. Precis när det är klart, ska nåt bytas ut. Är jag tjatig? Har dragit det här tidigare, känner jag på mig.
Så är det väl. Man har begränsade ämnen att diskutera. Ens kunskaper räcker inte så långt. Det är kanske därför folk klagar mest. Man har inget annat vetttigt att säga. Om man bara pratade när man hade nåt viktigt att säga - så tyst det skulle bli. Alla tonåringar - schwup - total tyst. För att inte tala om hela området runt Stureplan. Man skulle äntligen kunna höra sig själv tänka. Först då skulle vi få celebert besök från rymden.
På tal om rymden - Spice Girls united. Såg videon på TV imorse. OK de har blivit äldre så man kan ju inte kräva av dem att komma hoppades in i rutan med great big smiles - men det var roligare då. Nu - strikta klänningar, en del väldigt avklädda (för att visa en ny mage), stillsam balad, mesig, illa sjunget (som vanligt då). Brösten - uppumpade till hakan och korvskinn till klänningar.
Äh - aptrist. Vem ska bry sig i det här? Vem är målgruppen?
På väg hem från jobbet igår, lekte söder-twentysomething kill/tjej gäng charader i tunnelbnevagnen. Det var befriande att se. Så jag ursäktade deras höga volym. Annat var det den medelåldersmannen som skrek i telefonluren. Höll på drapa karln. Precis när han har avslutat nyser han rakt ut, på tjejen som satt bredvid. Vilken ohyfs!
Inne i stan började sedan snöflingor yra omkring i luften. Jaha - så det är dags. Kallt var det också men snart går jag i shorts...