En slö eftermiddag

I hörnet mellan Uriarte och Honduras ligger en oansenlig lunchrestaurang. Där kan man få en supergod risotto. Har ätit det idag.
Var på mataffären och handlade lite att ta med mig hem men fick lämna köttet därhan för jag vet inte vad jag ska köpa.
Det är inte mycket jag vet.
Så fort det finns ett val så bromsar jag.
Gör jag rätt?
Några jag känner har blivit bjudna på en resa till Thailand. Alla kommer sig dit utom jag. Sist i kön.
Jag som älskar thaimat.
Att åka dit med kyckling, fisk-och skaldjursallergi kan inte vara en dans på rosor. Det är som att vara vegetarian i Argentina. Fast värre.
Inte för att thailändare är dumma men få dem att göra den goda såsen utan fisk- och oystersås. Hm... What a challenge!
Har jag sagt att alla i Argentina går till psykolog? Tillskillnad från många andra länder däribland Sverige anses det inte omacho att tala ut på divanen.
Man sänder sina ungar till psykolog, nästan vare sig de vill eller inte. Varför vet jag inte men Maria tycker att det är värt ett reportage.
Det tycker jag med.
Shit vad trött jag är! Helt slutkörd.
Maria har precis sålt in ett rep i Brasilien i december till Rädda Barnen. De betalar resan plus arvode. Inte bara det: åsså åker hon till Brasilien dagen efter jag åker det vill säga på fredag. Jobb och träffa en svensk kompis.
Visst låter det som en alldeles lyxig tillvaro?
Hon har kämpat sig till det.
Vi har alla våra kamper att utföra.
Egentligen borde jag ta upp skrivande igen - ordentligt. Eftersom jag behärskar båda sakerna skulle jag kunna göra många intressanta reportage, om jag inte vore så seg, lat och trött i starten.
Och feg.
Måste öva upp muskeln - den som hela tiden kommer med idéer och kan presentera den.
Och det kanske är en variant att resa - med jobbet.
Jag får fundera på det.