Resor kan vara en statusjakt

Nar man reser kommer man alltid in pa andra resor. Vi lag och berattade reseanekdoter igar kvall. Jag har inte sa manga intressanta Maria har alltid nan pa lager. Ofta ar det nan annan rolig typ som har gjort nat skumt.
Vi pratade om vilken skillnad det ar att resa nar man ar ung och nar man blir gammal. Det man stod ut med som tjugoaring ar totalt otankbart som fyrtioaring. Som att sova pa golvet i ett ex-stall i Goa - eller anvanda toaletter i form av en ranna i golvet dar du kan see gristrynet sta och vanta pa din laddning.
Aldrig! Reda da var det for mycket. Men jag holl god min och gjorde nummer tva antingen tidigt pa morognen typ sex eller efter tio pa kvallen, da grisarna sov. Nar jag kom hem laste jag aterigen det tummade exemplaret av Vagabond med Goa som tema. Da sag jag i artikeln den lilla passagen om just grisarna. Fast da forstod jag inte vad det innebar, jag hade glomt bort det - it didn´t apply on me.
Fast jag vet inte om nan av de andra hade trott mig om jag hade sagt att nej, till Vagator beach vill jag inte aka for dar finns det grisar som ater min skit.
Vissa saker forvantas man bara tycka ar ok.
Nar man langluffar och traffar liknasinnade ar det latt hant att det blir liksom en tavling om vem som reser billigast, vem som har statt ut med mest, vem som ar den mest sanne resenaren. Det ar sa trottsamt. Men nar man haller pa med det ar det bara sa det ska vara.
En engelsman han tog priset. Han var kung. F d flygare i engelska Royal Air Force far nog, sager upp sig och drar till Afrika. Reser runt i nan skruttig van med ett gang, blir jattesjuk efter att ha fatt i sig nan parasit pa grund av bad i nan afrikansk flod. I alla fall - efter Afrika drar han till Indien. Nar vi traffar honom har han varit ute i tre ar. Vi borjar kalla honom for Indy (Indiana Jones efter "Jakten pa den forsvunna arken") for det ar bara piskan som fattas.
Denne engelsman berattar att han i New Dehli eller Bombay - kommer inte ihag vilket - sov pa tagstationen med uteliggarna. Det var billigast sa. Ihoprullad i tygstycken och turban pa huvudet och en bit av den over ansiktet hade man kunnat ta honom for en pakistanier. I norra Pakistan har manga bla ogon. Bagaget hade han inlast och for nagra ynka rupees fick han sig en dusch.
Vi sa: wow!
Idag hade jag sagt: varfor da?
Ren och skar kicksokning.
Och sa haller det pa.
Men det ar inte bara okat bekvamlighet som kommer med aldern: Du har sett mer, vet mer, mer om dig sjalv och varlden. Du ar trottare och fixar inte en massa bullshit. Man blir road av andra saker. Men man ar mera last och begransad och mindre benagen till markliga aventyr.
Kanske holl man god min da och inte ville saga att det var for mycket. En annan engelsman kom till Indien, lag pa hotellrummet och ropade efter mamma och bestamde sig for att aka hem. Han hatade det hela och sa det.
Bade i Argentina och Uruguay gar du ofredad pa gatan. En och annan tiggare kommer kanske fram men inga rop, inga pahopp eller hysteria. Det gillar jag.
En utav de varsta stallena ska visst vara Caracas, Venezuela. Bade Gary och Maria sager det och bada har varit dar. Maria ar en san som brukar ta risker och vandra fritt. Nar hon sager att ett stalle ar farligt da ska man lyssna. I Caracas ar det bade farligt och otrevligt. Jattemycket kriminalitet (fattigt givetvis). Pa kvallen hade folk sagt at henne att genast ga hem till hotellet innan den hande nagot.
Det gar charterresor till Venzuela. Formodligen till sakra tursitanlaggningar. Naturen ska visst vara fantastisk sa visst lockar det folk. Men vad du an gor - ak inte till Caracas och pa egen hand. Det ar visst helt pa egen risk.
Men jag kan tanka mig i luffarvarlden ar det just precis det du ska gora.