Hemresan Torsdag 22

Hemresa.
Förvirrande. Klockan är tio över sju i Madrid. Som hemma. Men min argentinska klocka är tio över tre. Fast just nu är jag klarvaken. Om inte annat så blir man det efter säkerhetskontrollen – min värsta fiende.
Madrids flygplats har två avdelningar. Flyget till Argentina går från den ena och europeiska destinationer går från den andra. Man behöver inte gå ut bara följa skyltningen som är exemplarisk. Om man landar på gater som börjar med bokstaven H och ska till gater med bokstaven U, står det på skyltarna hur många minuter det är kvar att promenera. Skyltarna dyker upp regelbundet. Exakta minuter det vill säga om du inte hamnar i säkerhetskontrollen. Då tar det givetvis längre tid.
Och som vanligt är det bara att skaka på huvudet.
Mascaran och hårmoussen som annars ska vara i en påse, bryr de sig inte om. Såg inga påsar för övrigt. Inte heller mat men det kanske är OK i övriga världen också. Men man ombedes ta av sig smycken, ringar, klockor, bälte. Nån tjej stod med stövlarna nedhasade.
Reser du med barn och ungen sitter i en vagn, skall du bära barnet genom portalen, vika ihop vagnen och lägga den på bandet.
På demonstrationsfilmen – ja, det behövs en sån nu – visar man att mamman bär barnet och pappan viker ihop vagn. Superlätt – när man är två ja!
När jag hade checkat in i BA köpte jag två flaskor mineralvatten. Inte för att jag direkt behövde det på flighten till Madrid men här och på flyget till Stockholm är det nämligen så vansinnigt dyrt.
Så eftersom man redan var incheckad och klar tänkte jag inte på att min oöppnade flaska ansågs som säkerhetsrisk.
Jag går ju bara mellan två flighter!
Nä.
Det här kommer att bli värre.
Tillslut vill ingen resa längre.
Värst ska det vara FRÅN USA inte till. De kalkylerar att händer det något till USA så händer det över annans territorium.
Äh, förresten vem vet hur amerikaner tänker.
Har hört att de är extra hårda och sura för att provocera dig. Har också hört att man inte längre får ta med sig handbagage. Men kan det stämma? Crossatlantic utan bok, mp3 och tandborste?
På tal om kostnader: muttrade på toa för mig själv. Om man nu inte kan ta med sig lite dricka och vatten på sin resa anser jag att det inte bör vara hutlösa priser på flygplatsen.
Allvarligt talat – det får Arlanda verka billigt!
Jag hade i alla fall tur.
Planet var inte fullt och jag hade fått en hel radda med fyra stolar om inte en kille flyttade. Nåväl vi fick två säten var. Inte så illa. Och jag kan säga att det är en stor skillnad.
Man visade film på flyget också bland annat Hairspray som jag visserligen redan har sett men den tåls att se flera gånger.
Hairspray blir man pigg och glad av. Inget man vaggas till ro med. Alltså: svårt att sova. I huvudet rullade Recoleta-bilder.
På tal om film. Började titta på äventyrsfilmen Stardust men hann bara halvvägs innan batteriet la av. Men det jag hann se – jättebra, häftigt gjord, foto, miljö, spännande,smårolig.
I övrigt: Om man hade rest med nån nu hade den ena suttit kvar med bagaget och den andra hade pipit in på cafét och kollat utbudet, köpte en cafe con leche.
Dags att packa ihop anser kaffetarmen.
Den måste gödas.