2007. Man skulle kunna tro att vuxna människor på moderna arbetsplatser skulle kunna hantera konflikter bättre. Tyvärr är arbetsplatsmobbing är utbrett fenomen. Ingen nyhet i det. Vad är det hos människan som manar fram hyenan inom en när situationen är den mest gynsamma för just det beteendet?
Vad är det för egenskap egentligen? Är det ren och skär överlevnadinstinkt?
Nu glider det in en ny ledare som sätter en ny agenda. Vem är lägst? Vem ska överösas med skit? Vem ska vi mobba? Resten skakar av rädsla och anpassning.
Värdigt? Nej.
INGEN arbetsplats ska get away med sånt här. Men visst är det lite tyngre att ta när det sker inom den religiösa världen? Eller varför inte tidningar som har specialiserat in sig på hälsa och inre liv. Man förväntar sig liksom mer självkännedom. Så naivt att tro nåt sånt.
Trovärdigheten hos såna specialister hamnar under nollstrecket. Kort sagt: Vi skriver om det men fattar ingenting.
Som när Andreas sjunger i Idol. Ja, han sjunger men om vad? Det vet han inte ens själv.
Trovärdigt?
Nej.
Sen tror han att om man bara kör några moves så har han fattat tugget.
Så.
I slutänden påverkar även detta mig.
Utkastad i den fotografiska kylan.
Men denna gång har jag Helly-Hansen på mig.