Sleepy sunday on my mind

Har precis sett första avsnittet av Ernst nya. Å vad han är mysig! Varför är inte fler män som Ernst. Varför finns inga sådana i min tillvaro gärna lediga också.
Jaja.
Vi andra får titta på TV istället. Eller söka rätt på karln via nätet.

Det regnar ute.
Jag sitter nyduschad och i pyamas med armvärk. Tänker i försiktiga termer, vad ska jag klicka på och glöm inte att vila armen emellanåt.

Kaffet kokar.

Jag pratade om serien "Afterlife". Mot slutet, när Robert precis har dött av en tumör och uppenbarar sig för Alison säger de båda följande:
Robert: My body, my life!
Alison: Your body let you down but your body isn't you.
Robert: What am I then?
Alison: Free.
Jag var tvungen att skriva ned det.
Serien är full av sådana citat.
Engelsmän kan.

Uttryck jag avskyr bland artiser:
"Kör sin egen grej"
Inte en gång till...

Jag är glad och mycket tacksam för alla fotojobb jag blir erbjuden men jag är nu lite trött och less på att plåta vanliga människor som behöver så mycket regi. Nu vill jag plåta modeller, kändisar (vana med kamera) eller totalitärt dokumentärt. Det sista har jag just nu inte så stor lust med men det öppnar upp ett annat uttryck.
Jag kör det här ett tag till. Vindar har vänt förr.

Drömde om pappa häromnatten. Frågade om han såg vad vi gjorde och brydde sig, om man bryr sig i sånt från andra sidan. Han sa att det enda han brydde sig i var om vi mådde bra, allt annat kändes trivialt.
Hm.
Som att bli gammal då.
En försmak på döden.

Med andra ord: jag är inte gammal för jag bryr min hjärna med tusen triviala saker, som varför folk pratar högt på tunnelbanan, varför SL har tagit ned kartorna, att jag är nöjd med mitt hår, målade naglar är inte min stil, att jag ser framemot hösten, att jag vill bada och flyta på en madrass.
Saker man inte bryr sig om när man skrider sakta fram i molnen med alla andra döda själar.
Livet är spännande. Men vad händer sen? Snacka om spännande.