Jag har ju inte körtelfeber i allafall

Fortsatte att googla på Det Gigantiska Stipendiet. Dumt. Det kunde ha varit värre visade det sig. Bland konkurrenterna till den glada vinnerskan fanns ytterligare en person. Om HON hade vunnit hade ni alla blivit bjudna på min begravning.
DET hade knäckt mig totally.
En av lärarna vi hade skakade på huvudet på vår utställning och sa: småborgerligt om hennes gigantiska närbilder på könshår. Vems könshår? Jo, hon som vann! Haja klubben för inbördes...
Och de i sin tur skakar på huvudet och tänker: traditionella tråkmånsar.

Varför lyckas jag inte meta-tagga min hemsida? Jag ringer INTE ni-vet-vem-jag-menar-dela-på-katt-häxan. Det är uteslutet - i så fall får hemsidan rulla runt där ute i etern utan att bli hittad.
Jag fattar bara inte...

Vill prata skit men nåt men vem?
Vissa jag pratar med blir så killiga, när man snackar ska de lösa situationen. Vilket är väl och bra men ibland uppstår en känsla av varför gör du inte så och så? Jag vill bara att de håller med och tycker synd om MIG. SYND om mig. För det är det. SYND och skam.

Fundera på att lägga ned plocket för idag och titta på film tills dess jag ska jobba. Har varit duktig och tagit fram nästan allt som jag ska ha med mig. Försöker banta väskan. Bara tekniken väger en massa kilo.

Tips från kompis:
http://www.tjuvlyssnat.se/

Ett exempel:
Mataffär, Täby C
Barnet: Men jag viiill ha godis mamma! Viiill!!Mamman: Om inte du är tyst nu så dör Björne!Barnet blir mycket tyst.

Så får det bli.
Jag har ju inte körtelfeber i alla fall!