Systematiskt plogar jag mig igenom jobb, tvätt och disk. Lugna, fina, djupa andetag håller mig flytande och voltaren. Nu har jag till och med bevis att jag andas exemplariskt.
Det var ett Må Bra-jobb som handlade om stress. Journalisten blev uppkopplad mot en maskin, som bland annat skulle mäta andhämning, puls etc. Jag studsade runt henne och plåtade. När allt var klart frågade kvinnan om vi vill göra en test till, då även jag kunde vara med.
Man skulle sitta i en fåtölj med ett spännband över bröstkorgen, hörlurar, en mackapär i knäet och bara följa isntruktionerna. Inget annat än att andas. In och ut, följa musiken.
Truddelutt upp=inandning, truddelutt ned=utandning. Piece of kaka.
6 breathperminute (bpm) är ett idealläge tydligen.
Jag tog fasta på siffran 6. För det är så här med mig att jag är mycket resultatinriktad och får ständigt jobba med att inte försöka "beat the system". Alla testa dig själv-enkäter är en plåga för mig. Automatiskt letar jag det rätta svaret och har svårt ibland att veta om jag svarar sanningsenligt eller vad som förväntas av mig.
Så där satt jag och andades som jag brukar när jag inte gör nåt, plus lite till.
Mackapären i knäet hade en display där man kunde se hur man låg till. Observerade att jag landade ganska omgående på 4,6 bpm.
Tänkte: här måste jag kämpa lite för att nå sexan! Sluta, sa en röst inom mig. Blunda och andas utan att tänka på det.
Efter en liten stund kom jag i otakt med musiken. Hm. Kollade displayen. 3, 8. Skit också, kämpa tillbaka till sexan! Genast! Nej sluta - andas istället!
Så jag fortsatte att andas. Sket i otakten och siffrorna.
Så när det var klart säger kvinnan: å vilket bra resultat. Brukar du tänka på det här? Brukar du öva?
Va? Jag var ju inte ens i närheten av sexan, sa jag ko-dumt.
Alltså 4,6 är ju bättre än sex säger hon och jag kände mig som en sifferanalfabet.
Där har jag suttit och kämpat efter sexan så var jag till och med nere på 3,8. Så otroligt korkat, fixerat och typiskt jag.
Det är som Dupontarna, som i Enhörningens hemlighet eller Rackham den Rödes skatt fick i uppdrag att pumpa luft i Tintins dykardräkt. Kapten Haddock säger: pumpa tills dess jag säger till: vilket han glömde. Kaptenen vaknade sedan om natten av mystiska pysljud. På däck står Dupontarna och pumpar alltjämt.
Korketikork.
Jag har i alla fall ringt till SL och framfört kritik över att hållplatskartorna är borta. Tanten i luren höll med och skall vidarebefodra mina synpunkter.
Kanske man har tur.
Been lucky before.
Tjoho! Fler bilder att fixa och kaffet är slut, därmed rasten också.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar