24 juli Kaffe är gott!

Zoegas är ett gott kaffe.
Första gången jag drack det var hemma hos Isabella, på Gotland. Hon som egentligen heter Karin men allt sedan SCA:s dagar heter hon Isabella. Snyggare namn, eller hur?
I hennes franskinspirerade kök därute på gotländska landsbygden kokade hon kaffe med en espressobryggare. Det kaffe hon använde var just Zoega, det gula paketet.
När jag kom hem sprang jag genast bort till affären och köpte samma sort men inte smakade det som det hade gjort hemma hos henne.
Jag la pannan i djupa veck.
Så en vacker dag kom Carro hem till mig med en present, en espressobryggare och kaffe, Lavazza. När det paketet var slut köpte jag Zoega. But guess what? Det blev gott, riktigt gott men inte lika gott.
Det är nåt med att äta och dricka hos andra. Det mest banala smakar nästan alltid bättre.
Är det för att man blir bjuden? Att någon annan lagar till det? Att man uppskattar sällskapet?
När det gäller kaffe är det några variablar som spelar roll: kaffet, apparaten, vattnet (jo) och doseringen.
Det handlar framför allt om hur länge man har varit sugen.
Men kaffe är också ett koncept. Idén om kaffe. Som att dricka rosévin på en klippa i Bohuslän, det smakar bättre än att ta ett glas framför TV:n på Rehnsgatan en ordinarie dag.

Min absolut godaste kaffekopp var i Spanien för övrigt.
Eller så var det situationen - sitta vid poolen med mamma och dricka det vi var bäst på - kaffe.
Kaffe kommer i så många shape and sizes att allt utom möjligtvis amerikanskt blask och surt bryggkaffe på nåt halvtaskigt fik inne i stan, är gott - på ett eller annat vis.
Ibland vaknar tysken i mig och funderar på att dra ihop en kaffeprovar-tillställning.
Känner man skillnaden mellan Zoegas, Gevalia och nåt Lidl-kaffe?
Hm. Det vill jag kolla.
Men färskmalet kaffe går inte att kamouflera.
Vi kan ju börja med aromen...