Vi slänger och river och sliter i allt. På gräsmattan står plaststolar och parasoll. Dricker flädersaft och kaffe. Däremellan sitter jag på sängen och sorterar brev från 1969. Familjehistoria.
Har knappt varit från gården. Alla är ju ändå här.
Det går så mycket bättre än jag trodde och är tacksam för det. Tacksam för att jag åkte hit två gånger denna vår.
Det går så mycket fortare att ta beslut om allt möjligt.
Svårast var mammas kläder. Borrade ned näsan i en blårutig kortärmad pikétröja och luktade. Snusade.
Säcken blev full.
Nu ett halvår senare känns det inte som ett helgerån att städa bort en människa.
Jag tänker på stackare som härjar dagarna efter en bortgång. Av tidsbrist och en lägenhet skall tömmas.
Det kunde har varit värre. Betydligt värre.
Rösluvan spatserar som om hon äger stället så även det puttrar vidare i rätt takt.
Nu är en ny dag påbörjad och jag måste ut på Aftonbladets hemsida och kolla vilket high chaparall-liv som händer i Älvsbyn.
Min bror är på plats på parkett och rapporterar. Han är i händelsernas centrum men varken som offer eller förövare.
See you!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar